Är 16 år i år. Han är svenskfödd. Inget eksem, inga tendenser alls, faktiskt. Men när det är torra och varma perioder (som nu) så är jag alltid noga med att smörja mankan och svansrot med mjukgörande (t ex Helosan Sol) var och varannan dag. Det är ju onödigt att de börjar klia sig!

Vhiskur är mattes pojke. Han är mycket känslig och ingen kelgris för vem som helst. Nej, när det kommer besökare till hagen går han gärna undan, till skillnad mot de små hästflickorna som gärna blir klappade av vem som helst...   Men han är otroligt lydig och lyhörd. Jag behöver aldrig säga åt honom, bara göra en gest så vet han. Han har heller aldrig varit fräck eller framfusig.

Vhiskur har egentligen bara en människa till som han gillar, mig veterligen, och det är min kompis Vivi. Henne går han fram till, och hon har fått rida honom och han har varit bussig. Annars har han kunnat vara litet busig om någon annan skulle rida, inte dragit eller bockat eller så, men gärna runnit iväg litet snabbt eller gått åt sitt eget håll.

Vhiskur har alltid varit arbetsvillig och samarbetsvillig. I hagen har han under dessa tio år bara gått undan EN gång när jag kommit med grimman, och då var han väl inte i form. Hästar måste också kunna ha huvudvärk? Annars ställer han alltid upp och gör sitt bästa. Numera kräver jag som sagt inte så mycket av honom, nästan inget arbete, men då i början, då jag red för tränare och jobbade med tölten, då försökte han alltid göra rätt. Han är (var) mycket mjuk och böjlig att rida. Gjorde enastående fina öppnor och slutor och galoppfattningar..  Tölten var väl aldrig så där överdrivet bra, femgångare som han är, och oerhört kort i kroppen.

Han är min kelpojke och jag älskar honom. Jag var djupt chockad över hur han uppförde sig mot Nyponros när hon kom i höstas, men... det är numera förlåtet. Och nu är de ju vänner, vilket är huvudsaken!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...