Det tar sig, det tar sig  (sa mordbrännar´n..)

Vårt ringduvepar är här igen! Men - nu är de TRE! En mambo kanske? Eller är det "menage a trois"?  Välkomna är de vilket som! 

Är det kylan

som gör att jag stelnar

i en pöl av seg och frostig gyttja

är det kylan

som ger mig frossa

så att tankarna fryser till is

och orden blir som istappar

vassa och kalla

är det kylan

som ger mig denna svarta aura

som stjäl min energi

gör mig kraftlös och ömklig

är det kylan som biter i min kropp

som skär mig mot kanter av glas

som fjättrar min fantasi

i tunga rasslande kedjor

Om det inte är kylan?

Tack och lov, slamsugaren kom, avloppet är klart att använda.

Och nästa vinters ved ligger redo för bearbetning...  

Efter att ha genomlidit ett par dagar med avloppsstopp så blir man mindre kaxig. Kissa i skogen, ingen dusch, disken får stå, hålla sig tills man kommer till en allmäntoa...  Inte så värst kul, men det finns de som har det värre! Och när sen slamtömmaren äntligen kommer så är man mer ödmjuk över de lyxsanitära fördelarna man normalt har!

Snön föll i natt - o härliga vintertid! - och man kunde se spåren efter en liten kirrekurre:

Förmodligen en grävling?

Och gissa vad detta är?

Rätt gissat: Alpackaspår!  Fast grannen trodde att det var ett vildsvin som promenerat på vår väg (inte så illa pinkat i och för sig!)

Stina prisade sina bloggläsare med anledning av statistiken. Jag tar upp tråden och måste berömma er ÄNNU MER, fram tills idag har jag gjort 2.391 blogginlägg och fått 6.880 kommentarer!   Vad DUKTIGA ni är, mina läsare!

Det var meningen att jag skulle ha tagit mig neråt Tenhult idag för att bevista den efterlängtade alpackautställningen (fast utan mina prinsar).... 

Men - har känt mig litet risig ett tag, och i går konstaterade farbror doktorn att jag hade svullna halsmandlar med var och lymforna under armhålan kändes svullna som små frallor.. 

Så 80 mil på en dag, näää, det gick bara inte. Så trist!

Tamya har hela den här tiden hållit mig på en noslängds avstånd. När de andra två gosat och generöst bjussat på sig och lekt med mig, så har han hållit litet på sin kant.... Men med tiden har han, efter mycket tittande, blivit intresserad av klickerträningen och är nu ganska duktig på att göra "touch" med liten boll. Men jag har inte kunnt röra vid honom när han är fri i hagen, i fållan har det gått om jag samtidigt hållit honom löst om halsen. Dock inte helt utan gurgel och protester!

Igår fick jag klappa honom försiktigt på halsen fritt ute i hagen! Jubel och klang! Det är ju så, att om djuret ifråga är väldigt känsligt, så blir man nästan tårögd när man får ett sånt förtroende! Ni som har hästar tycker väl återigen att det här inte låter riktigt klokt, om ni inte har varit i kontakt med några alpackor! Men sån är verkligheten. Att få röra är en ynnest!