Jag har blivit en kaktus-fan, förmodligen för att jag obönhörligt har ihjäl alla blommor jag köper eller får..  

Kaktusarna VILL bli bortglömda.. och inte få vatten så ofta. Så de stortrivs hemma hos mig!

Här är mina små vänner uppradade i fönstret!

Alla kom inte med, det finns fyra till!

Och här är det senaste tillskottet, bästa A som jag fick den av, kan glädja sig åt att den sätter massor med små nyskott! 

Detta intressanta tema har kommit upp i ett flertal bloggar.

Svar: - INGENTING, för jag har aldrig handväska!

Nå, vad har jag i mina fickor då?

Svar: Luzernpellets! (alpackagodis)

Sudoko består av nio rutor med vardera nio rutor i. I varje liten ruta ska man få in sifforna 1-9 och de får också förekomma endast en gång i raderna vertikalt och horisontalt. Pyssligt.

Det känns som om det är nyttig träning för hjärnan och när man väl har börjat så blir det ett måste att lösa några per dag. När jag ligger och vrider mig i natten och inte kan sova, så tar jag fram - sudokohäftet! Tillfredsställelsen när man löst ett felfritt är stor!

Det här hände för ett antal år sedan... preskriberat nu!

Det hade kommit en film som skulle vara väldigt kul, "Stuart Little" hette den och handlade om en mus. Eftersom vi är rätt barnsliga till sinnet så beslutade vi oss för att gå och se den. Den visades på en gammaldags filmsalong på orten, där en entusiastisk grupp filmälskare körde mellan varven.

Sagt och gjort. Vi travade gladeligen iväg. Det här var en kvällföreställning, så vi förvånades något över alla de korta människor som yrde runt ute i vestibulen. Fick de verkligen vara uppe så här dags? Måste erkänna att jag totalt tappat greppet om barns nutida läggtider!

"Ska ni ha lyxstolar eller vanligt?" frågade biljettförsäljaren. Eftersom vi inte går på bio så värst ofta, så satsade vi naturligtvis på de lyxiga. De kostade tio kronor extra. Hela salen bestod av rader av gammaldags gympabänkar, ni vet, de där låga, nötta, med inristade namn och en kvardröjande stank av gamla svettiga gymnastikskor...  Mitt i salongen stod fem KÖKSSTOLAR med ryggstöd, det var våra lyxstolar!

Behöver jag säga att hela föreställningen blev något svår att koncentrera sig på, eftersom sockerhöga barn sprang runt och lekte och skrek mest hela tiden? Den lilla musen på filmduken hade rätt svårt att göra sig hörd. Efteråt tumlade vi ut, ömma i rumporna efter de hårda stolarna, och lovade varandra att ALDRIG gå till den här biografen någon mer gång. Och det har vi hållit...

-att när det är så här många minusgrader vädra sängkläderna!  För vem vill ha såna här som sängkamrater????

Bara jag tänker på ordet "kvalster" så börjar det klia överallt. Och - vi lär ha miljontals i våra sovrum.....     uuuhhhhhhh....

Jag kan inte låta bli att se alla olika mönster i vardagliga företeelser.. här blicken ut genom våra takfönster..

Åt skogssidan

Ner mot dalen

Jag har fått en väst stickad av mina gossars ull!

Min goda vän Hermine har lagt ner åtskilliga timmar på att spinna ullen till garn, och sen har hennes kusin stickat den här västen åt mig. Gissa vad den är varm i vinterkylan!   Och se så fina färgerna är! Har inte presenterat den för gossarna Alpacka än...

VAD är detta?