Theo har skaffat flickvän! På grannfesten igår träffades de och lekte i närmare 7 timmar, med korta sovstunder mitt i.

  Mellanpudeltiken Krusmynta är flera ggr större än vad han är, men det hindrade inte kärleken från att spira!

  Mynta gillade att knuffa omkull Theo, som inte tog illa upp..

  Om hon slutade kom han och uppmanade till mer lek!

  Fullt ös, medvetslös..

  "Nu tar jag dej, KULL!!"

(trött pudelkille idag...)

Stuteri Nemo  har skaffat en ny fin hemsida.  http://stuterinemo.hemsida24.se/om-oss-2876984

Där hittar Du Nyponros och hennes ljuvliga stoföl, Nemos Rose, till salu. Och Mynta, Meyas mor, och Jack Frost, Meyas far. Bland andra.

Igår fick jag besök av Nadine, som själv har några alpackaprinsar, och som med bravur sköter Svenska Alpackaföreningens hemsida.

Vi pratade alpacka i timmar (hääärligt) medan mina prinsar gick i hagen utanför lusthuset och ibland tittade in för att se vad vi gjorde.  Sen tog vi ut alla tre på promenad, det gick hur fint som helst. Kul att få så kvalificerad hjälp! Tror ni att jag hade kameran med? Nääää... typiskt!

Idag har jag varit och hälsat på de sötaste trindaste små jaktlabbevalpar!  Sex små gula och en svart liten prinsessa...  ljuvliga! De hör hemma hos Kennel Kamphavet och kanske någon av dem ännu är till salu - inte länge till, dock!

Här är en bild på mamma Bubblan tillsammans med kompisen Viva..  i december 2009...  

Det finns andra aspekter på det här ämnet som jag tog upp häromdagen....

En god vän påpekade att man, om man är för generös gentemot någon, så kan det göra att personen känner sig satt i tacksamhetsskuld och tycker/tror att den måste ge tillbaka, vilket kan göra att det blir obekvämt. Genant läge, t o m.

Det blir obalans i givande-tagandeskålen, och det är förstås inte bra.

Jag var ute med en bekant och åt lunch för några år sedan. Var på gott humör och ville bjuda på lunchen, men hon motsatte sig det bestämt och nästan aggressivt. "Nää, jag vill inte hamna i tacksamhetsskuld!" var hennes argument. Jag blev litet sårad förstås. Jag ville ju bara vara bussig.

Men när jag tänker efter på mitt eget argument, så ÄR det ju så, att man gärna vill ha åtminstone ett glatt TACK tillbaka! Så NÅGOT kräver man, underförstått.

  Jag har skrivit om det förr. Om Givandets glädje. Eller krav kanske.

Har alltid tyckt att det är lättare och roligare att ge än att få. När jag får nåt blir jag lätt generad och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Lättare då att ge. Har alltid älskat att hitta på riktigt personliga presenter, nåt som kräver litet eftertanke.

Jag tycker om att göra folk glada. Och har jag saker jag inte använder, de må vara dyra, så GER jag hellre bort dem till folk jag gillar, hellre det än att sälja till okända. Även då njuter jag av mottagarens glädje. Men -

är det att ge på ett egoistiskt sätt? För om JAG blir glad av att ge, då ger jag ju för MIN EGEN skull?

Får sällan nåt tillbaka. Men även där gäller förstås, om man ger och förväntar sig nåt tillbaka, då ger man ju av ren egoism. Alltså skall man inte vilja att mottagaren blir glad ens? Då var givandet helt oegennyttigt?

The answer my friend, is blowing in the wind... för det finns säkert ingen som vill svara på det här dumma inlägget!

Kolla här vilken fin en Kicki har tillverkat ("It´s only me- länken")

Jag fick en bloggaward av Ann-Louise, Hund- och hästbloggen, länkad i min lista. Tackar och bugar. Vill gärna dela ut en award till alla mina länkningar, så jag har svårt att välja. Men - det här låter som smörsmicker - Ann-Louises blogg bara älskar jag, SÅ fina foton och hennes känslor för djuren och den underbara tillvaro hon har ihop med dem gör mig alltid glad!!!

Igår var vi ute på vackra Vätö på en makalös plats, hos Lena, Yngve och Bonnie. De bor så otroligt vackert så man tror inte att det finns sådana platser...

Lena och Theo framför "lilla stugan".

Theo var helt hänförd vid anblicken av det stora blå...

Bonnie (15 år) kastade sig i vattnet efter pinnar!

- och Theo ville inte vara sämre!

En sämre fikaplats kan man ju hitta....

  TACK för en underbar dag!