Kim

19 juni 2011 22:10

Jag är som du, ger hellre än får...
Men jag försöker jobba på att lära mej ta emot hjälp, presenter eller komplimanger...

Men att man blir glad när men ger tycker jag inte är egoistiskt, det är väl ett extra plus.

Förra veckan gav jag bort ett par läder ridstövlar som min tjocka vader nu vägrar få plats i.
Dom var så fina så jag led av att dom bara stod där i garderoben och samlade damm.
Känns så fel att ha saker som bara står när det finns andra som kan behöva dom.

När jag köper presenter så gör jag det i först hand för att glädja personen i fråga, och att jag sen blir glad är en bonus.

Livet är kort och jag tror meningen med livet är kärlek, kärlek till andra människor, djur, livet, naturen och oss själva.

I glädje finns det mycket kärlek.

Oj oj va jag flummar ut :DD

Här kommer en kram som jag nu ger dej ;D

Alpackaprinsarnas blogg

20 juni 2011 09:33

Hej, vilket bra och utförligt svar! Ja visst ger man för att personen man ger till ska bli glad, men eftersom man SJÄLV blir glad så kan man ju filosofera om det ändå i slutänden var egoistiskt? Äsch, glöm det, tack för kramen!

Ann

19 juni 2011 23:28

Svara... nej det kan jag inte men jag är lite som du, ger hellre än får.
Och även jag har haft mina funderingar i samma riktning..!

Alpackaprinsarnas blogg

20 juni 2011 09:35

Jag måste träna på min egen reaktion när jag får. varför är det så svårt? (Då borde jag ju förstå att andra som får har det lika svårt?)

Ann-Britt

20 juni 2011 08:32

Det finns en "rörelse" som när de är på café t ex betalar för nästa persons fika. Sedan går de och vet alltså inte hur den som får gåvan reagerar. Det kan kanske vara lite kul, men jag tycker nog ändå att det är trevligt att se hur folk reagerar. Det blir ju en present till både mig och den som får.

Alpackaprinsarnas blogg

20 juni 2011 09:34

Japp, men om personen som FÅR inte visar rätta glädjen så är det trist. Ännu tristare om man inte ens får se reaktionen, tycker jag!

Viveca

20 juni 2011 11:38

Tycker också bättre om att ge än att få. Min mor är likadan fast snäppet bättre på att ge än jag själv. Hon lägger tid på att göra fina paket så hon går verkligen in för det. Jag är alldeles för lat och otålig för det. Min mormor hade ett skåp i finrummet där hon samlade presenter som hon hittat på rea eller som hon tyckte kunde passa någon. När det sedan var dags för födelsedag eller jul så hade hon redan allt klart:) Min mormor var nog den mest oegoistiska person jag kännt så nej det är inte egoistiskt att ge.

Alpackaprinsarnas blogg

21 juni 2011 11:57

Din mormor var nog en ytterst smart person! Just det där att hela tiden tänka på andra, vilket man ju gör om man plockar på sig lämpliga presenter INNAN det är presentdags, det är suveränt!

Katarina

20 juni 2011 11:54

Hela glädjen med att ge är ju att se att mottagaren blir glad! Fast då får man hitta en bra present! Oftast är de små spontana roligast. Som när jag fick värmeljus i form av grodor av några kompisar på besök. Litet och inget märkvärdigt, men de är helt bedårande. Står framme i köket och kommer aldrig att användas.

Alpackaprinsarnas blogg

21 juni 2011 11:58

Jag tycker allra bäst om oväntade "icke-fölsedagspresenter"!

kicki

20 juni 2011 12:04

jadu, det är knepigt det där! jag känner nog som du... det är härligt att få ge och vara generös, inte bara saker utan med allt möjligt.vad man nu har att erbjuda, men....ibland blir man som dränerad, för man inte får ngt what so ever tillbaks...
så jag tror nog att det är bra att ha båda bägarna ungefär lika fulla.
kram

Alpackaprinsarnas blogg

21 juni 2011 11:57

Japp, men det styr man ju inte själv (andra alltså!)

Gitte

20 juni 2011 22:40

Kan glädja dig med att pelargonsticklingen i form av en Apple Blossom som jag fick av dig för ett par år sedan vuxit och förökat sig till en hel skock stora och fina blommor. De ger mig glädje varje dag :) Och den som heter Gitte som jag köpte av din granne tar sig. Blommar fint på altanen. Stor kram.

Alpackaprinsarnas blogg

21 juni 2011 11:55

Du är ju en blomguru!!!!!!!! Kul!

Ann

20 juni 2011 23:19

Tycker det är lite samma sak med komplimanger... att ge är roligt, den som får blir glad men det är svårt att ta emot själv tycker jag..!
Fast å andra sidan tycker jag man borde ge mer och oftare komplimanger! :)

Alpackaprinsarnas blogg

21 juni 2011 11:55

Ja, det är roligt att få höra nåt uppmuntrande mellan varven!