Jag har skrivit om det förr. Om Givandets glädje. Eller krav kanske.

Har alltid tyckt att det är lättare och roligare att ge än att få. När jag får nåt blir jag lätt generad och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Lättare då att ge. Har alltid älskat att hitta på riktigt personliga presenter, nåt som kräver litet eftertanke.

Jag tycker om att göra folk glada. Och har jag saker jag inte använder, de må vara dyra, så GER jag hellre bort dem till folk jag gillar, hellre det än att sälja till okända. Även då njuter jag av mottagarens glädje. Men -

är det att ge på ett egoistiskt sätt? För om JAG blir glad av att ge, då ger jag ju för MIN EGEN skull?

Får sällan nåt tillbaka. Men även där gäller förstås, om man ger och förväntar sig nåt tillbaka, då ger man ju av ren egoism. Alltså skall man inte vilja att mottagaren blir glad ens? Då var givandet helt oegennyttigt?

The answer my friend, is blowing in the wind... för det finns säkert ingen som vill svara på det här dumma inlägget!