Saknaden är stor. Men dagarna går, och jag börjar vänja mig vid att hagen och stallet gapar tomt.. om man nu någonsin KAN vänja sig?

Jag kan t o m prata om det och svara på frågor om vad som hänt när folk undrar, utan att gråta   - men tårarna rinner inuti mig. Och när jag blir ensam så kommer fortfarande gråtattackerna. So what? Man måste få sörja en älskad vän.

Värst är att rota bland hans grejer. Det gör ont.

 

Stina

6 juli 2010 15:32

Klart man får sörja ... han fattas dig !!

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

Ann-Louise

8 juli 2010 17:41

Förstår, och lider med dig! Sorgen går över i en annan fas - en tung och tom sorg, men inte lika akut.... Så har det i alla fall varit när jag mist vänner.
Kram.

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...