Det är kanske en fråga som fler kvinnor ställer sig??? Hur man får känslorna att räcka till alla tre?

Trodde Du att det gällde MÄN...?

Fel!

Det gäller förstås hästar!

Mina hästar! Eller rättare sagt, ponnier.

Vi har åldermannen Vhiskur, islandshäst, 17 år. Egentligen inte så där lastgammalt, när det gäller den rasen. Jag har haft honom sen han var 6. Vi är tighta. Han vet precis vad jag menar, och jag ser vad han tycker och vill. En jättego´kille, som just nu njuter av livet med sina två små vackra ston:

2-åriga fuxiga welsh mountainstoet Exzentrics Nyponros. Ett energiknippe av guds nåde! Alltid i farten! Nyfiken, orädd, vill undersöka ALLT hon ser - och det GENAST! Mattes kelgris Nr 1, så fort hon ser mig kommer hon galopperandes, och hon vill alltid kela. Rör sig med himmelsk grace.  Ett charmtroll, en busunge  och en vacker älva i samma förpackning.

1-åriga Meya. Också hon welsh mountain, fast avblekbar skimmel, fn brunskimmel. En genomgo´tjej, som är litet mer försiktig än sin vilda kompis. Klok och eftertänksam, när hon fått läget klart för sig accepterar hon allt. Går gärna alldeles bredvid trygge Vhiskur. Hur snäll som helst, utom när hon fått kraftfoderbaljan, då är hon som en tigrinna! Då gör man bäst i att lämna henne helt i fred!

Och ja, jag älskar dem alla tre, lika mycket!

Mina tre ponnier bildar en verkligt tight trio där i hagen. Det är sällan de är ifrån varandra. I sånt fall är det Nyponros som går på litet egna strövtåg. Men mest kletar de ihop, som andra små söta tuggummin!