När Nyponros upptäcker att gjorden sitter (någorlunda) fast där på ryggen, så bjuder hon matte på en riktigt fin trav

Vad GÖR Du därinne, tycks Meya undra. Nåja, det är snart dags för Dig!

 Liten grönt är aldrig fel!

 - så kanske man kan rulla bort den, som med hästbromsarna...?

Liten ponnyfröken har svårt att förstå varför den bylsiga gjorden ska sitta där över ryggen...

Nu är matte så pass återställd att hon kan leka litet med hästarna...  Nyponros tränar med gjorden i trav.

Detta torde vara den vackraste hals en tvåårig ponny kan uppvisa på denna sida jordklotet (eller varför inte hela klotet?)

Jag är inte alls subjektiv eller partisk i mitt exalterade påstående!!!

Han är liten, inte många handsbredder hög och väger mellan 5,5 och 6,5 kg, men han har en personlighet som väger flera ton!

När han behöver gå ut, ställer han sig bara i halldörren och stirrar på oss med sin mest intensiva blick. Då är det bara att lyda.

Är vi ute på promenad, visar han med lika stor tydlighet vilken väg han föredrar just den dagen.

"Vill inte gå i skogen idag"

"Vill inte gå branta backen idag"

"Vill gå åt DET HÄR hållet!"

Som de flesta pudlar är han ganska klok, han förstår nog det mesta, men ibland föredrar han på hundars vis att slå dövörat till.

"Vadå - gå HEM? NU? Aldrig i livet...."

"Sorry matte, hörde inte alls vad Du sa...."

Många aktiviteter styrs av hur länge hunden kan vara ensam hemma. Han har ingenting emot det. Å nej, han sover nog mesta tiden, för när man anländer hem så kommer han och möter en med en gäspning och ser oftast rätt sömndrucken ut.

Men ändå. Man lämnar inte sin hund ensam för länge. Och på de flesta ställen är små hundar inte välkomna.

Är vattenskålen tom (usch, det får ju inte hända!) så dunkar han helt enkelt keramikskålen i väggen. DUNK DUNK...  "Vad var det?" "Sammies vatten är slut!"

Lyder man inte omedelbart så är han där igen med sin genomborrande blick. Snacka om att kommunicera utan ord!

Han styr oss med silkeslena, stenhårda tassar!