Medan Meya som jag beskrivit nedan uppför sig som en Tasmansk Djävul (ett litet och mycket aggressivt djur, bosatt i Tasmanien) så är Nyponros precis tvärtom!

När hon äter får man göra vad man vill med henne, spelar ingen roll, öronen är alltid glatt pekande framåt.

Hermine Keller, en god vän, är en mycket begåvad konstnärinna. Hon skulpterar, målar och tecknar, allt med samma fantastiska resultat.

Inte minst är hon känd för sina djurskulpturer, där hon lyckas fånga just det djurets rörelser och personlighet. Här är skulpturen av Lille Hund, alias Sammie Pudel.

Det grafiska bladet med ballerinan är rykande nytt och blev snabbt en favorit.

Du hittar mer om henne på hemsidan.

  Idag fyller lillebror Magnus massor med år. Hurra för honom!

Här med sonen Felix.

Kommer Du ihåg Elvis´låt...? 

Alla känner lilla Meya som en silverskimrande änglalik och snäll ponnyflicka. Inte en ond tanke i det lilla vackra huvudet!

Utom - när hon fått godis i sin matbalja!  Då förvandlas hon på en sekund till en rytande lejoninna som desperat vaktar sin mat.

Givetvis ska man inte störa när hon äter. Om man är rädd om sitt liv....

Min goda vän Vivi trodde mig inte, så de här bilderna är till henne!