Guldfärgade höstlöv, vissnat fjolårsgräs.. Lille Hund smälter in i terrängen på ett opraktiskt sätt.

Ni förstår kanske att jag gärna har på honom den lilla neonfärgade västen?

På kvällarna räcker orken bara till att slötitta på dumburken och utbyta en och annan kommentar med grabben i andra fåtöljen.

Här kommer några, högst personliga, uttalanden om aktuella teveprogram. Eftersom smaken är som baken, olika, så får ni inte ta dem som världssanningar, såna finns väl förresten inte. Så bli inte arga om ni inte tycker som jag!

Greys Anatomy: Jag älskade den serien, men som så många andra amerikanska såphistorier så går den så småningom i stå. När den orakade Danny Duquette började dyka upp mest hela tiden och pesta Izzie, så började jag tröttna totalt. Trist, var ordet.

The mentalist: Den verkade ju lovande till en början, av någon outgrundlig anledning älskar jag mystiska dödsfall och kluriga uppklarningar. Men Patrick Jane börjar också gå mig på nerverna med sitt ständiga, halvironiska smil. Jag föredrar nog Tony Hill med sina plastpåsar i den engelska "Wire in the blood"..  defintivt!

Midsomer murders: Fullständigt underbar, den fantastiska engelska bymiljön än oslagbar. Och även om invånarantalet i Midsomer borde vara kraftigt eliminerat vid det här laget, så tröttnar jag aldrig på den här. Så den hör ju inte alls hemma under rubriken!

Wipe out: Såg några avsnitt, och så roligt då att se folk ramla in och ut ur lera och vatten! ? Har Du sett ett avsnitt så har Du sett alla! Gäsp, en sån trist tendens i teven med alla dessa förnedringsprogram. Har vi kommit därhän att det enda som roar oss är att se andra bli skitiga och göra sig illa?

Desperate housewifes: Gäsp!

Äntligen hemma:  Brukade vara kul att se, men det här långdragna eländiga huset de sliter med nu, nää..  annars gillar jag Martin T:s avspända stil!

Bygglov: Grabbarna Matte och Willy är sköna att se och höra, men griniga designern Mija, äsch, ser ut som om hon mestadels har tandvärk. Irritationen dem emellan lyser igenom i programmen. Trist.

2 1/2 män: Underbar, trots allt snusk och Charlies oborstade sätt. Eller kanske just därför! 

Är ni trötta på mina omdömen? Jag ska sluta nu.

Så har världscupfinalerna gått av stapeln i Las Vegas, av alla ställen. Alla verkar tycka att arenan är för liten och inte alls passande, bl a störs hästarna av att publik och domare sitter alldeles för nära, varför väljer de då ett sånt ställe kan man undra? LAS VEGAS är väl inte direkt nåt man förknippar med HÄSTSPORT?

Dressyren var väl så där, jag saknade Salinero och Don Charly. Sen fick Briar spel och det var synd, även om Jan Brink som en god förlorare skämtade bort det och tyckte att det var fint att en "gamling" som Briar hade krafter nog att busa, men de hade väl varit värda ett bättre avslut?

Hoppningen lämnade en litet bitter eftersmak hos mig, ska det verkligen vara nödvändigt att bygga finalomgång två så lång och SVÅR?? Rätt många ekipage utgick, och det kan väl inte vara det man vill? Att hoppa så här mycket och stort på bara några dagar, och de sista omgångarna med bara någon timmes mellanrum, är det juste mot hästarna??  Jag tycker inte det! Vill man avskräcka hästarna för hoppning framöver? Även om många var lydiga och tappra och kastade sig över hindren så gott de kunde, så... NEJ!

Meredith och hennes Shutterfly  var ett lysande undantag, för dem såg det ut att vara ungefär en LA, så lätt och lekande gick det. Det var verkligen värdiga vinnare!

Sammie pudel: Här sitter jag mitt i vårstormen under min pläd på trappen. Tycker ni att jag ser mallig ut? *fnys*

Vilmas äldre bror Victor hade tagit med sig 4-åriga cobstoet Nattens Ariel för att träna henne vid nya miljöer. Det gick alldeles utmärkt!

  Millan är alltså ett russ och en B-ponny, då kan Du ju tänka Dig hur liten Vilma är! Hon väger bara 22 kg, lyckliga häst som har en sån lätt och duktig ryttarinna.

Ni som följt min blogg har träffat på lilla Vilma Teinert förut...  Hon är nybliven 6-åring med ett brinnande intresse för hästar och ridning sedan, ja sedan hon kunde gå, eller t o m innan!

Idag var Vilma och red LC:1 programmet på något som kallas Lingondressyr, vilket innebär att det är en träningstävling där man egentligen inte tävlar utan får en bedömning på sin insats.

Vilma red russet O´Milla som är 16 år och en alert dam. Vilma är skärpt och målmedveten, och kunde hela programmet som ett rinnande vatten.. något som jag tror att jag själv skulle ha svårt att klara av, det nya programmet är mycket svårare än det gamla, som var mer symmetriskt. Hon är också helt utan nerver, verkar det, inte det minsta nervös, bara fokuserad. Kolla den avslappnade stilen vid framridningen!