Igår var det ju ett riktigt häxväder, stormbyar och ösregn, helt gräsligt. Jag stolpade ner till hästarna vid 16-tiden för att fråga om de möjligvis ville komma in, och OM de ville....  alla tre ville kasta sig handlöst in genom den första boxdörren jag öppnade....

Jag hade förutsett det usla vädret och som tur var förberett genom att stänga mellanvägg, hänga in fulla vattenhinkar och lägga in hösilaget för kvällsmålet.

När de lyckligt och väl stod och mumsade på höet kändes det bra i mattehjärtat. Jag är i princip för lösdrift, men det får finnas måtta på väderleken man utsätter dem för, speciellt som jag har en liten (Nyponros) och en äldre gubbe (Vhiskur) i gänget.

Ja, så när jag senare kvällmockade och lade in lite mer hösilage åt dem så såg de väldigt nöjda ut. Det blåste så mycket så att jag knappt kom hem igen, när jag gick motvinds så tog det andan ur en.

I natt sov jag som en gris efter att ha tagit en knock-out hostmedicin mitt i natthostandet. Och antibiotikan gör en väl också rätt utslagen, kan tänkas. I alla fall vaknade jag först 7.30 (!) till min stora fasa, och rusade ner. Nu hade hästarna varit inne i närmare 16 timmar!  Men där stod de nöjda och glada, med halm i håret. Det såg inte ens nerskitat ut i boxarna!

En sak jag märkt, är att de faktiskt är renligare när de är inlåsta, än när de fritt går in och ut. För är de inlåsta i boxen, bryr de sig mer om att lägga högarna på kanten, litet fint så där.