Ylle har denna helg kämpat med en aggressiv form av förkylning. Näsan snorar, halsen känns som en sönderslagen glasbit och det rasslar och rosslar i lungorna. Svårt att få luft, matt och febrig.  Got the picture?

Ändå är jag tvungen att hasa mig ner till hästarna och förse dem med foder. Då märker jag hur mycket jag normalt använder rösten. Alla tre vet ju vad de heter, så när jag lägger ut en hög hösilage så styr jag dem på det sättet att jag visar med armarna och säger namnet på den som ska komma: "Vhiskur, här är Din hög" osv. Så märkligt det var att inte ha någon röst alls, bara viftande armar. Där stod jag som en semafor och skulle styra dem till respektive hög. Vhiskur är som Äldsten i flocken den som först väljer vilken hög han vill ha, men Cinnamon som är ett matmonster vill hela tiden ha ALLA högar... Nå, det fungerade ju hyfsat ändå, Nyponros vet ju att hon ska gå in i boxen där hennes foder ligger klart Svårigheten ligger i att låta Nyponros smita in utan att Cinnamon bufflar sig med...

Men slutligen fungerade allt som det skulle, och tre mumsande hästar började glupskt inta sitt något försenade morgonmål.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...