Själva livet

Problemet med livet i sig självt är att det samtidigt är lika fruktansvärt sorgligt som obeskrivligt underbart.
Eller tvärtom.

Det här med att det är så skört.
Tänk om någon bara inte kommer när den ska?
Tänk om det värsta händer.
Mig.

Att det värsta oavbrutet händer andra hela tiden är ett av de faktum som gör livet så extremt svårt att ta till sig.
För att man är så rädd att bli en av dem vilka det värsta händer.
För att det inte finns någon anledning till att det värsta som händer andra inte ska hända en själv.
Så här går man och håller andan.

Den här texten har jag kopierat ur Bodil Malmstens blogg. Får man det? För orden var så träffsäkra, beskriver precis hur jag ibland känner mig...  och säkert Du också! Du hittar hennes blogg på http://www.finistere.se/blogg 

 

Syrran PiLi

4 oktober 2008 15:24

Hmmm..kunde ha varit mina tankar o känslor oxå! Har läst upp lite ur din blogg för mor o hon hälsar att det var synd, att du inte blev journalist...:)) Men det vet du väl redan..kanske?? Kram på dig kära syster Ylle!

http://lgeh.blogspot.com

 

ylle

4 oktober 2008 16:39

Hej syrran Pili! Tja, skriva är viktigt i mitt liv. Tror att Du och jag har rätt mycket gemensamt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...