För att träna alpackorna ska man med ett mjukt kroppsspråk fösa in dem i en skötselfålla. När prinsarna ätit sin mineral, Camelibra, går jag in i fållan och de kommer efter alldeles själva. Duktiga!!!

Sen vill de inte gå ut.. men så småningom..

Tjohoooo  jag rullar  jag rullar...

- och sen vilar vi en stund

När matte lägger sig ner i gräset i hagen tycker pojkarna att det är bra konstigt.. kolla deras miner!

Den som vågar sig fram och kollar, det är My!

Harú nåt godis kanske?

                       På morgonen kom de ut alldeles yrvakna...

Får jag lov att presentera de tre alpackaprinsarna:

Leader of the pack är tveklöst Qatai, den brunsvarte gossen. Han är något mindre än de andra två, men abolut modigast. Han har redan lärt sig att det kan finnas godis i mattes ficka (luzernpellets) och frågar mig varje gång jag kommer ner.. - och det är ju OFTA det!

My, eller Milky Way, som är hans rätta namn, är den vackraste och den skyggaste. Han är inte född hos Roslagens Alpacka och har därför inte fått den personliga omsorg som de ger sina djur.

Men igår kväll kom också han fram till mig och tog luzernpellets ur min hand, och det gjorde mig tårögd och smått larvig.

Denne stilige gosse heter Tamia, vilket betyder solregn, och han föddes mitt i ett sådant!  Hans teckning är ju spektakulär! Han är nog den som folk ser allra först  "Å så roliga färger!"

Den första em/kvällen avlöpte lugnt och fint, men ibland tog sig prinsarna en galopp runt den nya hagen.

De är helt oemotståndliga, och jag är helt euforisk över att ha dem i min hage!

Om ni inte visste det, så kan jag informera om att dessa djur är oerhört renliga. Sara hade tagit med en påse med bajskluttar från hemmahagen, innehållet lades ut på lämplig plats, och vips hade vi en etablerad toalett där!!!

Lille Hund var märkbart fascinerad av de nya, konstiga djuren i hagen...

Men när de skriade (varningsrop för litet rovdjur = hund) så gömde han sig i lusthuset....

Idag kom de!

Det hänger tre små grimmor bredvid islandshästgrimman, se vad SMÅ SMÅ grimmor de har!

Hittills verkar det gå alldeles utmärkt, litet konfunderade är de förstås... VAR har de hamnat - och var är alla kompisarna?

Antar att det kommer att hamna en hel del foton på alpackor här framöver....    Här den harmoniska stoflocken på Roslagens Alpacka betandes i kvällssolen.

De små fölen (crior kallas de) är ju bara så söta att man skriker när man ser dem...       eller vad tycker Du?

Råkade fota dem just när de hade kisspaus!

Fodringsdags - en stunds närhet med husse Fredrik