-SÅ LÅT BLI ATT GE MIG BLOMMOR NÄR JAG DÖR!

Svärmor har kilat vidare... dött en rofylld död vid den aktningsvärda åldern om 91...  inte så mycket att säga om det. Vi hade ett mycket gott förhållande, även om vi bodde långt från varandra.

NU kryper det fram allehanda avlägsna släktingar som min man knappt visste fanns... när hon är DÖD! Varför? Det verkar väldigt viktigt att följa konvenansen med blommor och beklaganden, men var fanns de här människorna medan hon levde? Vad är det som framkallar det här fenomenet hos oss människor? Dåligt samvete? Traditioner? Min åsikt är, som rubriken lyder, bryr Du Dig inte medan jag lever, då kan Du också strunta i om jag dör! Basta!