-SÅ LÅT BLI ATT GE MIG BLOMMOR NÄR JAG DÖR!
Svärmor har kilat vidare... dött en rofylld död vid den aktningsvärda åldern om 91... inte så mycket att säga om det. Vi hade ett mycket gott förhållande, även om vi bodde långt från varandra.
NU kryper det fram allehanda avlägsna släktingar som min man knappt visste fanns... när hon är DÖD! Varför? Det verkar väldigt viktigt att följa konvenansen med blommor och beklaganden, men var fanns de här människorna medan hon levde? Vad är det som framkallar det här fenomenet hos oss människor? Dåligt samvete? Traditioner? Min åsikt är, som rubriken lyder, bryr Du Dig inte medan jag lever, då kan Du också strunta i om jag dör! Basta!
EXZENTRICS MARIE
16 mars 2011 10:51
Ledsen Ulla-Britt för konstig kommentar. Man kan ju uppfatta texten om högtidsdag på olika sätt. Tråkigt med svärmor men kanske skönt för henne. Desto trevligare för dig med en högtidsdag att fira att du blivit ytterligare ett år äldre!
http://welcome.to/stuteri.exzentric
Alpackaprinsarnas blogg
16 mars 2011 18:48
Äsch, här tas inte illa upp! Kan man inte skoja om döden så får man väl låta bli.. det är ju ändå helt naturligt om man passerat 90! Rullator, ja kanske, snart?
Ann-Britt
16 mars 2011 18:11
Kan kanske vara bra att hålla sig framme om man är nämnd i något testamente. Om inte förr så bråkar väl släkten då.
Beklagar i alla fall, även om hon verkade ha haft ett bra liv och fick dö en god död.
http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se
Alpackaprinsarnas blogg
16 mars 2011 18:46
Tack!
Ja, testamenten och arv är väl främsta orsaken till släktbråk... lika bra att inte lämna nåt efter sig!
Gitte
16 mars 2011 22:35
Stor grattiskram på födelsedagen. Men angående blommor de är väl ändå ett sätt att skicka ett hälsning till de efterlevande för att visa sitt deltagande. 91 år är en imponerande ålder. Krama mannen från oss, gammal eller ung, en mamma är ju alltid en mamma.
http://Www.nissebus.eu
Alpackaprinsarnas blogg
17 mars 2011 06:31
Tack tack!
I och för sig (blommor) men sorgen bär man ju i sitt hjärta, jag har svårt för de där hycklande känslorna när någon dött, om man inte brytt sig medan personen levde... men tack för kramen, visst är en mammas bortgång sorgligt i sig!
Viveca
17 mars 2011 12:29
Det där är konstigt som sagt. Eller snarare så är världen full av konstiga människor och alltid en mer än man tror;) När min mormor dog så hade hon uttryckligen undanbett blommor förutom kistdekorationen. I stället ville hon att man skulle donera pengar till Lutherhjälpen där hon i många år hade haft två fadderbarn. Det kändes då mindre bra när några f.d grannar (som visste om hennes önskan) ändå hade lämnat en krans och kvinnorna i sällskapet travade dessutom in i kyrkan pälsklädda. Mormor var emot lidande både när det gäller människor och djur. Ingen vidare stämning på kaffestunden efteråt:( Respekt är något som vissa kanske måste lära sig. Det verkar ju inte komma naturligt för alla. Sorry för lång kommentar.
http://perasperaadastra.bloggplatsen.se
Alpackaprinsarnas blogg
17 mars 2011 19:46
Du ska inte alls vara ledsen för en lååång kommentar, jag gillar sånt! Och visst är det hemskt att folk är så respektlösa, vilket jag tyckte att din berättelse vittnar om. Sorgligt.
Kicki
17 mars 2011 12:37
japp det gjorde den uppenbarligen...
får försöka skriva igen då.
blommor...om jag inte är riktigt närstående den som gått bort hade jag nog gärna hellre skickat en "styrkeblomma" till dem som verkligen gjorde det, där gör de väl egentligen större nytta än att hamna vid en grav?
och att gå på begravning för en (tex) avlägsen släkting som jag kanske träffat någon gång och inte haft kontakt med, det känns bara som hyckleri på hög nivå...
somliga menar man ska göra det för att visa respekt för de närstående till den bortgågne...men jag förstår inte varför? går jag på begravning eller sänder blommor gör jag det för att jag vill säga farväl/visa respekt till den avlidne, inte för att det "ska se bra ut"...
*tänker*
http://kaa.bloggplatsen.se
Ann
18 mars 2011 08:31
Grattis för att du fyllt år!
Och tråkigt det här med svärmor, men som du säger, hon var ju gammal... men det är ju tråkigt ändå...
Håller med om att det hycklas för mycket och att det är när man lever som man uppskattar blommorna!
stor kram på er!
http://annrosdahl.bloggplatsen.se