Jag förstår att en del av er kan tycka att klippningen ser brutal ut och att det nästan kan tyckas vara djurplågeri i era ögon. Jag hade ju själv, som jag skrev, rätt mycket ångest inför klippningen, efter att ha sett en video på You Tube.

Men - efter att ha varit med själv har jag förstått varför man gör så här.

Alpackans natur är mycket nyfiken men samtidigt har de en oerhörd integritet och fasar för att bli vidrörda av NÅGON enda varelse (undantaget är crian o modern).  Detta kan nog vara svårt för någon att förstå om man inte upplevt det!

Jag anser mig ingalunda vara alpackaexpert,tro inte det, har bara haft mina djur i snart ett år. Men jag har ändå fått en mycket god bild av alpackans beteende och psyke. De är alla tre uppfödda hos kärleksfulla och djurvänliga människor som gjort allt för att undvika att stressa dem. Trots det var de väldigt skygga under den första tiden, det var inte bara en ny plats utan en ny människa som de skulle lära känna (nämligen mig).

Jag har umgåtts med dem minst tre gånger per dag. Jag har fodrat dem, gjort rent hos dem, pratat med dem och i viss mån tränat dem. De har nu förtroende för mig, kommer när jag ropar, går med in i fållan, och nu kan jag utan svårighet sätta på dem grimman utan hjälpmedel som catchrope och annat som man ofta använder. Qatay och My får jag smeka försiktigt, Tamya kan jag beröra (t ex bodyscora) när han har grimman på sig. Och att få smeka en alpacka som är lös och frivillig, det är en YNNEST ska ni veta!

Men om jag skulle binda fast dem och komma med en surrande klippmaskin och försöka klippa dem, då skulle de 1) omedelbart lägga sig ner (ett av alpackans försvarsbeteenden) och 2)  efter kort tid bli kolossalt stressade och därmed förmodligen överhettade i sin tjocka ull. Alpackor kan lätt dö av stress!

Det har alltså ingenting med tidsbrist eller bekvämlighet hos människan att göra, hade jag lagt ner samma tid på en vildhäst som jag lagt ner på mina alpackor så skulle den säkert gå att både rida och köra vid det här laget! Istället är det av respekt för alpackans speciella natur som man måste göra klippningen snabb och så stressfri som möjligt!

Personligen är jag övertygad om att det är mycket värre att piska och sporra en ovillig häst över höga hinder. Eller att rida rollkur med hårda, plågsamma bett i hästmunnen. Eller att låta en hingst leva i ensamhet hela sitt liv. Eller att hålla en häst i en box utan att någonsin få gå ut i en hage som är så stor att den kan springa och få umgås med andra hästar.....  listan kan bli oändlig över djur som verkligen plågas!

                  Matte och My har en kärleksfull stund med massage

Det var skönt tyckte prinsarna att bli av med all ull. För när solen gassade och det var 26 plus blev de bra varma därunder!  Igår njöt de för fullt i gräset...

Det kändes ju litet onödigt att det skulle bli stormvindar just nu, men - det blev insektsfritt, och luften var ljummen...

Jag måste tacka de suveräna uppfödarna Sarah och Fredrik Mannheimer för all deras hjälp, som igår med klippningen! Hur skulle jag klara mig utan dem? Även lilla Junia förtjänar ett stort tack. hon vet precis hur allt ska gå till och har ett enormt intresse för alpackorna och ett naturligt handlag.

Det här med klippningen av prinsarna har jag gått och haft litet ångest inför...  Att man lägger dem på ett bord och surrar fast benen, djur som är så känsliga för att bli berörda...   Men trots att det SER brutalt ut, så var det mycket lindrigare än vad jag föreställt mig.

   Qatay hade högljudda synpunkter på hela proceduren men var inte speciellt nervös ändå..

  Tamya var lugn som en filbunke..  Här ser man en liten del av den fina ullen som Fredrik så skickligt klippte av. Junia var en fullfjädrad medarbetare trots sina unga år!

   Visst ser det rätt läskigt ut!  My är ju en nervig kille, så han slapp ha grimma på sig och matte stod mesta tiden vid huvudet och lugnade honom.  När alpackan är fixerad så här så är den mycket lugnare än om man skulle försöka klippa den på annat vis. Det går relativt fort,  skulle alpackan ha kvar sin tjocka ull under heta sommardagar så skulle den nog få värmeslag.

Man tror knappt att det är sant, när prinsarna klippts blev det inte mycket kvar av dem!

Tamya före:

Tamya efter:

Qatay före:

Qatay efter:

  Visst ser han ut som en av dansarna i Fame?

Och slutligen, My före:

- och efter.....

  Snart är det klippdax!

  Qatay och My myser i den vackert gula hagen. Vem sa att maskrosor var fula!!!

  Med risk att tråka ut er så vill jag berätta att jag träffat ytterligare två små snälla hundkompisar!

Först ut var Pepi, affenpincher, pytteliten!  (foto  Hermine Keller)

Och sen kom Tim, phalene, inte heller han särskilt stor....

     Tim är då en glad prick som gärna poserar för min matte fotografen!

Och i väntan på fler kompisbesök så klättrar jag upp och ner från min stubbe!