Idag skulle jag försöka klippa Theos nos...  tjohooo vad lätt det var då! (inte)   Han blev halvt hysterisk, slingrade sig som en ål och ville absolut inte vara med om detta. Han t o m bet till med sina små vassa krokodiltänder! Aj aj aj!

Beslöt att det inte var någon idé att försöka tvinga honom, istället har jag listigt smugit mig till några små klipp när han legat och slappat i mitt knä. Klumpigt av mig att inte vänja honom vid klipparen gradvis *tänkte inte på det* - den ena jag har och som jag använde nu är sladdlös och tämligen tystgående. Nåja, med tålamod så ska det väl gå det också. Tills vidare får han  se litet hackad ut!

                                  Resultatet, so far....

  Ute är han så energisk, så ofta blir fotona så här!

Efter en stunds tumult med mjukisåsnan så ligger han gärna och slappar i husses fåtölj! Snygga färgkontraster!

Visste du att penséer är fleråriga? Det visste inte jag. I den uschliga lilla rabatt där jag förra året satte gul-bruna sådana- redan andra dagen blev de uppätna av rådjuren - kom det nyligen upp några små stackare...