Man kanske måste tillhöra min eminenta åldergrupp för att minnas denna dallrande efterrättsdröm? JAG minns när mamma sa att vi skulle få det till efterrätt, hela dagen lystes upp och man var explosivt förväntantsfull...

Jell-O fanns i flera olika smaker, vilket innebar att de hade alla möjliga giftiga färgnyanser. För det är tydligen vad de innehåller: Färgämnen, konsistensgivare, nuffror av alla de slag... Men vem tänkte på det när man var 7 år? Inte ens de vuxna gjorde det.

Häromveckan träffade jag till min stora förvåning på en hylla i det stora matvaruhuset där de hade samlat "amerikanska varor". Och där fanns Jell-O! Darrande av upphetsning köpte jag en förpackning och gladde mig åt att få återuppliva barndomens Jell-O-känsla.

Jag rörde ihop pulvret med hett vatten och lät det stå ute i frysboxkylan för att stelna. Sen satte jag skeden i det. Min man sa att han inte ville ha något att göra med eländet, så jag fick ha den alldeles för mig själv. En sked - en tugga- Tvviiiii.. Något så äckligt var det länge sen jag åt. Det smakade konstgjort och - ja vedervärdigt. In i komposten med det. Där tog en barndomsdröm slut. Abrupt.

 

V

2 mars 2011 08:45

Jag fick aldrig Jell-O när jag var liten. Alltså har jag ingen längtan efter det. Lika bra det, tydligen.

Alpackaprinsarnas blogg

2 mars 2011 09:23

Inget att sakna! Fast jag gillade det ju då...

 

Ann-Britt

2 mars 2011 11:10

Tänk att man överlevde Jello-O. Nej, jag skulle nog inte heller vilja återuppleva det minnet. Bättre att ha det som bara ett minne.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

 

Kicki

3 mars 2011 10:35

jag har aldrig smakat det men alltid tyckt det verkat kul...jänkarna är ju galna i det.

http://kaa.bloggplatsen.se

 

Magda

3 mars 2011 19:33

Hi,hi eller nej vad tråkigt...?! Det finns nog fler saker som inte riktigt var såna guldkorn som man som barn minns dem!

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...