Stina

1 mars 2011 07:06

Tänkvärt så det förslår !
Ja, varför uppskattar man inte livet mer och inser vad man har ??

Alpackaprinsarnas blogg

1 mars 2011 16:33

Det är ju lätt att det blir slentrian i att tuffa på och kanske inte uppskatta själva livet - ibland?

Helen

1 mars 2011 09:50

Kloka tankar, i vardagen är det så lätt att tappa bort sig och ta allt omkring oss för givet. Jag fick mig en rejäl tankeställare för fem o ett halvt år sedan då jag väntade vår yngsta dotter då både mitt och dotterns liv hängde på en skör tråd. Efter den pärsen har jag verkligen försökt att leva här och nu och med tiden har jag blivit hyfsat duktig på det men jag behöver fortfarande öva...

Alpackaprinsarnas blogg

1 mars 2011 16:36

Så är det nog, det man tog för självklart igår kanske inte ens finns idag. Och visst behöver man öva....

Aramis - En dressyrblogg

1 mars 2011 10:03

Jag håller med dig till punkt och pricka, som vanligt, Ylle! Jag är verkligen en människa som lever i nuet och tackar högre makter varje dag jag får leva och uppleva det här underbara livet! Tyvärr tänker inte allt för många som jag och jag får många gånger påminna folk om att "det där betyder väl inte så mycket - du lever ju och är frisk". Många verkar inte kunna ta till sig livets gåva - och jag kan bara hålla med dig; jag förstår inte?! Klok som vanligt är du!

Alpackaprinsarnas blogg

1 mars 2011 16:35

Ja när man läser Din blogg Liv, så fångas man verkligen av hur Du sprudlar och verkar njuta av livet, i stort och smått. Och då blir man alldeles varm inombords, tack för det!

Gitte

1 mars 2011 11:02

Tror inte att menar att livet blir mer värdefullt. Det handlar nog snarare om en insikt i att de har tagit livet och så mycket för givet. Typ det där naiva tilltron till att det finns eoner av tid, tid för att göra allt de vill "sen". Kvalitetstid med älsklingen, resa, skaffa häst eller en alpacka, gå ut och se solnedgången. Livet är ett mirakel. Och det gäller att ta tillvara på varje stund. Det går ju inte i repris. (om man inte nu har den religösa inställningen).
"Everybody has their ups and downs. So I decided to have mine between good and great!" Det är ju inte hur man har det, utan hur man tar det som räknas :)

Alpackaprinsarnas blogg

1 mars 2011 16:34

Oh that´s true!

Viveca

1 mars 2011 11:17

Jag tror att folk i allmänhet springer runt för mycket i ekorrhjulet för att uppskatta livet ordentligt. När de är med om något omskakande och livsavgörande blir de tvungna att stanna upp och tänka efter vad som är viktigt i livet. Själv möter jag många som är nära döden varje arbetsdag och jag har slutat uppskatta ekorrhjulet. Därför njuter jag hellre av det lilla och nära än jobbar ihjäl mig och missar hälften av vad livet handlar om. Tänkvärt Ylle!

Alpackaprinsarnas blogg

1 mars 2011 16:34

Ekorrhjulet, sa Bull. Ja, det är nog viktigt att ofta göra en halvhalt, titta omkring sig genom att verkligen SE, och fundera på vad som är viktigt här i livet!

rackemarie

1 mars 2011 11:18

Då passar Ellen Keys valspråk extra bra här: "Memento vívere", kom ihåg att leva. Hittade det av en händelse idag på morgonen när jag bläddrade i en bok med latinska citat. OM jag någon gång skulle tatuera mig skulle detta vara ett bra citat att bära med sig som en påminnelse om livets dyrbarhet.

Alpackaprinsarnas blogg

1 mars 2011 16:26

Ja det var ett bra citat

AK

1 mars 2011 17:33

Jag har full förståelse för uppvaknandets kraft. :)
Däremot är det svårare att förstå vår benägenhet att bara ånga på, inte se de vackra detaljerna, inte njuta av livet varje dag...
Man får jobba på det :)

Ann-Britt

1 mars 2011 19:43

Håller med dig, men nog är det lätt att ta allt för givet och bara trumla på i vardagen och glömma njuta av att man faktiskt finns här, här och nu.

Ann

1 mars 2011 19:57

Tyvärr tror jag att många (inklusive mig själv) kanske måste få något som händer för att stanna upp och förstå att uppskatta det lilla.
Själv försöker jag att leva i nuet och uppskatta det lilla men kan skulle nog kunna göra det ännu mer.
Det behövdes lite tråkiga händelser för mig för att inse att det bästa höll på att gå mig förbi...
Mycket tänkvärt!

Alpackaprinsarnas blogg

1 mars 2011 20:05

JA SÅ ÄR DET NOG FÖR OSS ALLA, EGENTLIGEN. Att leva i nuet, det är svårt det. För trots allt så är det oftast vardagens många små förtretligheter som surrar där i huvudet, mer än lyckan över att vara vid liv...

Kim

1 mars 2011 20:59

Jag håller med dej.
Och det är inte så lätt om man inte får med sig det från uppväxten, tar tid att börja fundera i rätt banor när man blir vuxen.
Mitt uppvaknande kom sent i samband med en skrämmande upplevelse, fast efter chocken tog det ett helt år att våga börja njuta av nuet.
Idag är jag tacksam och lycklig!
Bättre sent än aldrig ;-))

Det finns också saker som inte går att säga, om ingen lyssnar.
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
kram

Alpackaprinsarnas blogg

2 mars 2011 07:47

Klokt!