Du som rider eller ridit litet mer på allvar känner utan tvekan till ordet EFTERGIFT och vet hur viktigt det är... att belöna varje bra försök av hästen att förstå vad vi vill genom att ge efter på tygeln - grimskaftet - whatever...
Men eftergift finns inte bara inom ridningen utan överallt. Man kan också beskriva eftergift som "avsaknad av tryck" (fysiskt eller psykiskt). Du har säkert själv upplevt det obehag som man känner när någon människa kommer alltför nära inpå. Den personliga sfären är viktig och litet olika stor för olika personer. 50 cm på ett ungefär, sen tycker jag att det blir obehagligt nära, t o m hotfullt, längre avstånd förstås för en människa man inte alls känner.
Somliga människor ser livet mer eller mindre som en dragkamp, men glöm inte att någon gång ge efter = eftergift!
Med alpackor är eftergiften av stor betydelse! Är Du för mycket "på" så går de bara iväg från Dig. Inom alpackahanteringen sägs ständigt att den bästa belöning man kan ge sin alpacka är att ge den en "utväg" och inte vara för nära inpå.
Så här olycklig blir My när Qatay kommer för nära och sätter press! Kolla minspelen på båda!
Kicki
15 januari 2011 13:28
jag är otroligt känslig för det där med "personlig sfär" så jag vet precis vad du menar! jag upplever det som att alla har som en bubbla, eller kraftfält, omkring sig. olika stora och av olika slag. en del suger fullkomligen åt sig de omkringvarandes energi, dem försöker jag undvika så långt det går...
andra är mjuka, varma och strålande =)
http://kaa.bloggplatsen.se
Alpackaprinsarnas blogg
15 januari 2011 14:16
Ja energitjuvar ska man akta sig noga för... det där kraftfältet är väl vad somliga kallar för "aura"..
Kim
15 januari 2011 16:16
Min personliga sfär har faktiskt krympt efter många år i Spanien, här står folk gärna nära och vi hälsar varandra med kindpussar.
Men det var lite jobbigt de första åren.
Jag upplever fortfarande obehag ibland men inte ofta.
http://varmt.bloggplatsen.se
Alpackaprinsarnas blogg
16 januari 2011 14:47
Kindpussar kan vara jobbigt med rena främlingar. Och inte så bra i förkylningstider. Vi är nog rätt så tråkiga vi i SVerige!
Stina
16 januari 2011 06:53
Jag har en människa i min närhet som inkräktar på mitt område hela tiden och jag får kalla kårar !!
Jag klarar bara inte av den människan mycket pga det !
http://billiejean.bloggplatsen.se
Alpackaprinsarnas blogg
16 januari 2011 10:20
Nej, det är viktigt med det där avståndet som är PRIVAT!För oss liksom för djuren..
rackemarie
16 januari 2011 11:29
Tror på en växelverkan av energier. Ibland har man själv ett överaskott av god energi och kan ge andra som behöver och ibland behöver man själv lite extra av andra som kan ge, men det är när man själv går på gränsen som man av egen självbevaraelsedrift måste hålla sig undan behövarna. Men ju mer man kan ge desto mer kan man få tillbaka är mitt motto. Kanske inte av samma person direkt men energin är alltid konstant även om den är ojämt fördelad emellanåt. Så resonerar jag.
http://rackemarie.bloggagratis.se
Alpackaprinsarnas blogg
16 januari 2011 14:31
En växelverkan är det nog! Det är väl därför som man ibland orkar med "energitjuvarna" och ibland inte alls. Men i ett gott vänskapsförhållande så turas man ju om att ge och ta, precis som Du beskriver!