Det känns som om jag druckit minst två flaskor champagne, jag är yr av lycka, jag har fått krama min vita alpackapojke!!

Uppfödarna Sara och Fredrik kom över och vi skulle ha grimträning och försöka ta pojkarna på en liten promenad. För Dig som aldrig kommit i kontakt med en alpacka kan det vara svårt att förstå vilken oerhörd integritet de har och hur hårt de håller på sin personliga zon... de tillåter ju inte heller varandra att invadera den zonen, då blir det hotfulla harklingar och om de inte tas på allvar kan det följa en spottkaskad...  så man klappar bara inte alpackorna som man gör med hästar!

Sara trädde grimmor på Qatay och Tamya efter att ha fiskat in dem med en specialkäpp + ögla. Skulle försöka samma med My, men det var bara att ta honom försiktigt om halsen och sätta på grimman, rakt av. Och sen gick vi på promenad. Jag förstod väl till att börja med inte riktigt hur fantastiskt det var att My gick med, men på Sara o Fredrik förstod jag att My aldrig gjort detta förut...  Allt gick som en dans, och när vi sen kom tillbaka in i fållan så masserade jag Mys nacke försiktigt, och han stod stilla och såg ut som om han njöt. NÄRKONTAKT med min älskling! Det var så att tårarna kom där i ögonvrån, en sådan lycka strömmade genom mig. Svårt att förstå om man inte upplevt det. Kanske jämförbart med att en skygg och vild häst frivilligt kommer fram till Dig och snusar på Din hand?

Qatay och Tamya gick med hur duktigt som helst, men de har visst tränat på det åtskilliga gånger, så mest stolt var jag ju över min MY    TACK Sara och Fredrik för denna upplevelse! Tyvärr hade vi ingen fotograf närvarande.  Men ni får några bilder av pojkarna som jag tog igår istället!