Det känns som om jag druckit minst två flaskor champagne, jag är yr av lycka, jag har fått krama min vita alpackapojke!!

Uppfödarna Sara och Fredrik kom över och vi skulle ha grimträning och försöka ta pojkarna på en liten promenad. För Dig som aldrig kommit i kontakt med en alpacka kan det vara svårt att förstå vilken oerhörd integritet de har och hur hårt de håller på sin personliga zon... de tillåter ju inte heller varandra att invadera den zonen, då blir det hotfulla harklingar och om de inte tas på allvar kan det följa en spottkaskad...  så man klappar bara inte alpackorna som man gör med hästar!

Sara trädde grimmor på Qatay och Tamya efter att ha fiskat in dem med en specialkäpp + ögla. Skulle försöka samma med My, men det var bara att ta honom försiktigt om halsen och sätta på grimman, rakt av. Och sen gick vi på promenad. Jag förstod väl till att börja med inte riktigt hur fantastiskt det var att My gick med, men på Sara o Fredrik förstod jag att My aldrig gjort detta förut...  Allt gick som en dans, och när vi sen kom tillbaka in i fållan så masserade jag Mys nacke försiktigt, och han stod stilla och såg ut som om han njöt. NÄRKONTAKT med min älskling! Det var så att tårarna kom där i ögonvrån, en sådan lycka strömmade genom mig. Svårt att förstå om man inte upplevt det. Kanske jämförbart med att en skygg och vild häst frivilligt kommer fram till Dig och snusar på Din hand?

Qatay och Tamya gick med hur duktigt som helst, men de har visst tränat på det åtskilliga gånger, så mest stolt var jag ju över min MY    TACK Sara och Fredrik för denna upplevelse! Tyvärr hade vi ingen fotograf närvarande.  Men ni får några bilder av pojkarna som jag tog igår istället!

 

Izza

28 augusti 2010 20:38

=) Glädje!

 

Birgitta

29 augusti 2010 06:19

Vilken lycka för dig..Otroligt söt bild på Qatay..han ser så finurlig ut...

http://www.lundin.dinstudio.se

 

rackemarie

29 augusti 2010 09:07

WOW! Vilket förtroende han visar dig, din vite lille prins. Undrar hur mycket alpackor kan lära sig med rätt träning?

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

Jane

29 augusti 2010 09:34

Härliga bilder på pojkarna! :)

http://www.kellibells.se/wimsan/index.htm

 

Ann-Britt

29 augusti 2010 10:22

Ljuvligt, underbart, härliga är de!! Kika på TTEAM på nätet. Där kan du säkert hitta tips för alpackaträning, även om du nu inte verkar behöva det precis. Linda Tellington-Jones tränade lamor vet jag och de är nog ännu värre med sin integritet. Det finns ledsnören som kallas lamasnören, eftersom hon utvecklade någon speciell metod för just lamadjur.
De är nog de som tränar oss och inte tvärtom, som vanligt?

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

29 augusti 2010 10:42

Jag har varit intresserad av TTeam rätt många år, försöker alltid att använda de små cirklande rörelserna "kattassar" när jag smeker.. Är inte lamor tamare? De har ju använts som packdjur i många många år.. medan alpackorna "bara" producerar ull och alltså inte har behövt domesticeras i lika hög grad?

 

AK

30 augusti 2010 14:39

Är en sån softy att tårarna steg i ögonvrån när jag läste om My och dig och er promenad...

http://bacillen.wordpress.com

 

Ann-Britt

30 augusti 2010 14:53

Jo, du har nog rätt med lamor kontra alpackor. De borde ju vara tamare. Men dock mycket skyggare än hästar som jag förstått det och känsligare runt nosen. Därför blev det snören istället för kedjor. Nu har hon tagit bort kedjorna även på häst tror jag.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Alpackaprinsarnas blogg

30 augusti 2010 17:33

Ja kedjor kan jag inte föreställa mig gillas av vare sig lamor eller alpackor.... eller av hästar?!

 

Ann-Louise

2 september 2010 07:29

Underbart! Man blir så ödmjuk och andäktig kan jag tro. Har varit så några gånger med Loke när han var ny.
My har förtroende för dig och då är det okey. A och O är förtroende och lugn. Då behövs inga verktyg eller atteraljer.

http://hastochhund.bloggagratis.se

Alpackaprinsarnas blogg

2 september 2010 13:40

Ödmjuk och andäktig var orden!!! jag blev som uppfylld av en berusande känsla, att få ta emot ett sådant förtroende av en så skygg varelse... förstår att Du upplevt samma med Loke...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...