Alpackaprinsarna har alltid stenkoll på fyrbeningar utanför hagen...  här följer de Lille Hund med sina örnblickar... trots att de sett honom minst 100 gånger måste han hållas under uppsikt!!!

Min barndomsvän Lena kom på besök igår, nyfiken på prinsarna förstås! De hade inga problem att knyta kontakt, Qatay kom förstås först, som alltid!

Han håller sig ALLTID framme om det kan vankas luzernpelletsgodis!

Men efter en stund kom även My, mitt hjärtas prins....och lät sig väl smaka.

-dessa blickar så fyllda av kärlek?  My har verkligen fastnat för mig, av någon anledning. Kanske påminner jag om hans mor ? Hmmmm...

För att träna alpackorna ska man med ett mjukt kroppsspråk fösa in dem i en skötselfålla. När prinsarna ätit sin mineral, Camelibra, går jag in i fållan och de kommer efter alldeles själva. Duktiga!!!

Sen vill de inte gå ut.. men så småningom..