I går kväll fladdrade det till inne i sovrummet, en liten varelse hade tagit sig in genom den heltäckande tunna myggardinen. "En fågel?" tänkte jag.  Men det var en pytteliten fladdermus!  Jag tog försiktigt upp den lille, kände hans hjärtslag i mina fingertoppar, öppnade balkongdörren och ut flög han i natten.

Så i morse låg det en slända flytande i hundvattenskålen på gräsmattan. Den såg tämligen dränkt och livlös ut. Jag fiskade upp den, och den viftade litet matt på sina små framben. Jag placerade den på ett ormbunksblad där den kunde torka sina vingar och ta igen sig.

Att rädda små djur är min lott. När jag klipper gräsmattorna, en av mina favoritsysselsättningar, man tänker så bra då, har jag fullt sjå med att hålla utkik efter humlor och bin som sitter i blommorna. Ser jag nån så måste jag stanna och låta den lilla varelsen flyga iväg. Det kan som ni förstår ta ganska lång tid att klippa en gräsmatta i full blom! 

Sammie är fascinerad av de nya djuren i hagen. Konstiga! De luktar inte som hästar, ser inte ut som hästar, VAD är det för några??

Idag startade vi med Cushingmedicinen. Insulinet har han ju klarat bra, kissandet har normaliserat sig helt.

Vetoryl är namnet på den kortisolhämmande medicinen, är en liten kapsel som skall intas genom munnen. När jag gick in på vet-Fass så stod det bl a: En del dödsfall har inträffat, mindre allvarliga biverkningar är skakningar, kräkningar, diarré och apati.

Nå, det var ju inte med glatt hjärta som jag gav honom kapseln, insmord med en liten gnutta smör gled den ner som på räls. Men hittills har jag inte sett några som helst tecken på biverkningar. Framförallt lever han fortfarande!

Får jag lov att presentera de tre alpackaprinsarna:

Leader of the pack är tveklöst Qatai, den brunsvarte gossen. Han är något mindre än de andra två, men abolut modigast. Han har redan lärt sig att det kan finnas godis i mattes ficka (luzernpellets) och frågar mig varje gång jag kommer ner.. - och det är ju OFTA det!

My, eller Milky Way, som är hans rätta namn, är den vackraste och den skyggaste. Han är inte född hos Roslagens Alpacka och har därför inte fått den personliga omsorg som de ger sina djur.

Men igår kväll kom också han fram till mig och tog luzernpellets ur min hand, och det gjorde mig tårögd och smått larvig.

Denne stilige gosse heter Tamia, vilket betyder solregn, och han föddes mitt i ett sådant!  Hans teckning är ju spektakulär! Han är nog den som folk ser allra först  "Å så roliga färger!"

Den första em/kvällen avlöpte lugnt och fint, men ibland tog sig prinsarna en galopp runt den nya hagen.

De är helt oemotståndliga, och jag är helt euforisk över att ha dem i min hage!

Om ni inte visste det, så kan jag informera om att dessa djur är oerhört renliga. Sara hade tagit med en påse med bajskluttar från hemmahagen, innehållet lades ut på lämplig plats, och vips hade vi en etablerad toalett där!!!

Lille Hund var märkbart fascinerad av de nya, konstiga djuren i hagen...

Men när de skriade (varningsrop för litet rovdjur = hund) så gömde han sig i lusthuset....