Idag kom ett inlägg från Kristina, ägarinna av min nordsvenska Moas dotter Syninge-Tösen (senare kallad enbart Tösen förstår jag)

Så underbart att höra att Tösen fick ett långt och härligt liv hos familjen på Finnsta gård!  Hon föddes 1982 i Syninge och levde fram till 2007....

Inlägget gjorde jag i min blogg i juni 2008, det handlade om nostalgiska gamla foton....

Har jag blivit för känslig för hästarnas reaktioner? Men jag kan inte blunda för fakta!

Jag kan nu när jag tittar i backspegeln tycka att det kanske var helt felaktigt att tro att gamle islandsgubben skulle passa ihop med unga, ystra ponnier av den energiska rasen welsh mountain. Men vem kunde vetat det?

Nu är det ju så att Vhiskur och Meya gillar varandra. Visst kan han vara litet besk mot henne, men det är mest för att han uppfostrar henne när hon blir för vild och han inte orkar med ståhejet.

Kanske var det också väl optimistiskt att tro att jag skulle kunna träna och visa dessa unga yrväder. Jag är väl ungefär lika skraltig som Vhiskur i min kropp.

Idealet vore alltså - vilket jag kommit fram till efter ännu mer grubbel - att hitta ett mer stimulerande hem för Meya, bland flera unga ponnier. Med människor som är intresserade av att visa och kanske ta föl senare på henne. Hon är ju en liten pärla hon också, och med hennes meriter (flerfaldigt guldbelönad på utställning) så borde hon kunna ha en framtid som fölsto!

Vhiskur skulle må bra av att ha en lugnare äldre ponny som sällskap, kanske en konvalescent som behöver en lång och lugn betesperiod. Men jag vill inte HA en ponny till, bara som inackordering. För om Vhiskur blir sämre eller om det inte klickar vill jag ha full handlingsfrihet.

Ingen som har plats och hjärta för en fin liten ponnyprinsessa? Finns det kanske någon lugn äldre ponny/islänning som behöver lång sommarvila i lugn miljö?

               Hade jag äntligen hittat den perfekta kombinationen?  

Meya och Vhiskur trivs oerhört bra i varandras sällskap....

Men....   nu börjar Meya känna av sina ungstohormoner och vill leka mer än vad Vhiskur vill..    så nu är HON frustrerad - tar det aldrig slut?

Nyponros är en mycket livlig ponny, hennes aktivitetsbehov liknade mer en unghingsts - alltid på språng, full rulle... 

Meya började tycka att Nyponros var bra jobbig, för Meya ville hellre ta det lugnt i Vhiskurs sällskap..  

När Nyponros blev alltmer frustrerad över att ingen ville springa och leka med henne blev tillvaron allt jobbigare även för mig. Så fort jag öppnade dörren till huset hörde jag Nyponros skrika nere i hagen, och så kom hon i full rulle och ville att jag skulle hitta på nåt kul....

                    Som att träna att gå på presenning..

Men jag klarade inte att sysselsätta Nyponros så mycket som hon ville. Hon behövde fler lekkamrater! Och en människa som klarade av att visa henne, träna löshoppning, ta henne till treårstest och utställningar...  Med mycket tungt hjärta och efter många grubblerier beslöt jag mig för att hon skulle få byta hem....

Och en sorgens dag i september fick hon så åka till Joanna i Halland...  Jag grät då, och jag gråter när jag skriver det här, för Nyponros var en ponnyflicka som verkligen erövrade mitt hjärta totalt. Om jag bara hade varit yngre och friskare, då hade jag istället skaffat flera ponnier och tänkbara sparringpartners till denna energiska ponnyflicka... men nu är det ju som det är.

Vhiskur hade ju återvänt hem redan till betessäsongen 08. Han var snäll mot flickorna men tyckte att det var jobbigt när Cinnamon och Nyponros bråkade hela tiden. När Meya kom och Nyponros blev glad så blev allt lugnare i hagen. Ett tag...

Meya har ett tydligt språk och föltuggar när Vhiskur tittar på henne..

                       Jag trodde att allt äntligen var lugnt...