När jag skrev inlägget "I glädje och i sorg" för litet över en vecka sedan, anade jag inte att det skulle gå så fort. Då åt han fortfarande med god aptit och älskade sina promenader!

Vi går runt som i chock, kan inte fatta ännu, trots att hjärnan vet så hör vi hans tassande och jag flyttar skrivbordsstolen försiktigt eftersom Sammie älskade att ligga där på golvet bakom mig...

En ros i min djurbukett har vissnat, men jag känner mig så glad över att han slapp lida någon längre tid och slapp åka in till ett sterilt djursjukhus. Min tacksamhet mot veterinär Matilda känner inga gränser. Hon är bara en helt underbar människa och veterinär!

 

Mägi

5 september 2010 10:40

Usch...usch..jag fattar inte hur du står ut? Du måste vara en stark människa. Att mista 1 mycket nära vän ger sorg. Men att skiljas från flera vänner på relativt kort tid, det hade knäckt mig.
Önska jag kunde skriva ngt som bara ger "styrka"...men jag finner inga ord. Känner med dig.

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

Alpackaprinsarnas blogg

5 september 2010 14:31

Att Du skriver en sådan varm kommentar ger mig mycket, ska Du veta! Jag vet inte heller hur jag står ut, men man bara måste, livet går ju vidare, men sorgen sargar hjärtat.... Tack snälla Du!!!

 

Ann-Louise

6 september 2010 23:09

Ja, så hemskt och så fruktansvärt. Ibland undrar man hur livet över huvud taget kan gå vidare.... Det är tungt, men det går...

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...