När Lille Hund kom till oss var han bara en liten plutteplutt. Han sov ihoprullad inuti min toffla... Det var för tio och ett halvt år sedan.

Så mycket glädje har han haft med sig. Denna ständigt viftande lilla svans, hans blick som talar om precis vad han vill. Hur han styrt oss genom dessa år!

Att ha djur innebär ett stort ansvar. Inte minst när de blir sjuka. Han har drabbats av Cushing, som förmodligen är det som dragit med sig diabetesen. När han inte tålde cushingmedicinen slutade vi med den. Insulinet fortsätter vi med. Man kan inte bota cushing. Så länge han mår bra och ser mer glad än ledsen ut, fortsätter vi. Men jag vägrar att medicinera med något som gör honom till en zombie. För mig gäller att djuret skall ha livskvalitet, inte behöva hållas vid liv om det sker på ett ovärdigt sätt.

 Så länge han har glädje av en promenad och uppskattar sin mat, så länge han visar att han vill, så länge finns jag där för honom. Och när det sedan blir dags så gör vi det lugnt och stilla. Men han ska aldrig mer in på ett djursjukhus, det har jag lovat honom. När han var inne en heldag för provtagningar, fick han inte ens ha sin filt med sig där i buren. Jag hämtade ut honom sönderstucken som en nåldyna. "Han har gråtit hela dagen", meddelade en djurskötare utan någon större empati. Aldrig mer, lille vän.

 

Aramis - En dressyrblogg

27 augusti 2010 22:37

Så klokt så klokt! Lille Hund kan skatta sig lycklig som har en så oerhört klok matte!

http://aramise.bloggagratis.se

 

Birgitta

28 augusti 2010 08:16

Jadu..vad ska man säga..
tycker dina och mina funderingar är så lika..
Vet precis hur du känner och tänker om din lilla hund..
Man önskar att dom ska finnas för alltid..
Stora kramar till er alla..

http://www.lundin.dinstudio.se

 

Elin

28 augusti 2010 08:20

Du verkar vara en sådan sann djurvän.
Hoppas att din lille hund repar sig från allt elände Kramar

 

Izza

28 augusti 2010 17:01

Det är en fin inställning du har!

 

rackemarie

29 augusti 2010 09:05

Precis så önskar man att alla djurägare resonerar. Men hoppas verkligen att Lille Hund får många år till med dig.

http://rackemarie.bloggagratis.se

 

Ann-Britt

29 augusti 2010 10:19

Ja fy farao så svårt det är med de älskade djuren. Lenas hund hade Cushings kommer jag ihåg. Hon kanske har några kloka råd?

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...