Lille Hund låter hälsa att han är tämligen pigg och glad, speciellt när han får vara UTE!!!!

Det är otroligt vad snabbt snön har smält i nedre delen av hagen. Sån tur att vi inte har sådan lervälling som så många andra hästägare kämpar med just nu....

Ni kommer absolut att få följa Meyas kommande liv i Norge, för hennes nya matte är pigg på att skriva och ta bilder...  Hon har en hel flock med fina små ston, verkar älska sin ponnier, de går på lösdrift, har stora hagar och det finns även ett fint nybyggt stall där.

Flytten till Norge blir ganska så snart, vi ska bara klara av litet byråkratiskt krångel först, man måste ha ett särskilt hälsointyg som måste rekvireras från Jordbruksverket och det måste veterinären göra...

Här några bilder från Norgeflocken..

Nu är det klart! Meya skall flytta till Norge! Hon kommer att få exakt en sådan tillvaro som jag önskat för henne: massor av små kompisar av samma ras och med likadant leklynne, en kärleksfull omvårdnad av en ägare som är intresserad av utställning och avel....

På sätt och vis känns det förstås oerhört sorgligt, men ändå så helt rätt. När jag ser Meya galoppera omkring ensam i hagen för att göra av med sin unghästenergi, ja då kan jag tycka att det är helt fel för henne att bo här med gamle Vhiskurgubben.

För hans del hoppas jag få en äldre dam som inackorderingssällskap över sommaren i första hand. Platsen är ledig, hugade spekulanter kan höra av sig. Omsorgsfull vård kan utlovas, bete (reglerat) av bästa kvalitet!

Här en bild från Joanna, Cinnamon med sin förstfödda, en liten dotter som förmodligen skall heta Nemos Vackra...  både mor och dotter är till salu, se bloggen    "Nyponros och Cinnamon" nere till höger på länklistan....

Visst ser Cinnamon ut som den lyckliga modern?

Eller kanske som "VAD är nu det där?? Är den MIN??" 

Hästarna njuter av solen och att kunna strosa ner i hagen till sin skogskulle...

Nääää

Det här handlar inte alls om det Du tror!

Inget snuskigt alls!

Det handlar om ett sätt att trösta kroppen på, när man 

1) är lessen

2) firar nåt

3) saknar något i sitt liv

eller 4) helt enkelt bara känner ett sug

En del menar att det beror på att man fick snutta för litet som baby, eller fick för litet kärlek och trygghet i ett tidigt stadium...

Vad vet jag?

Jag är snaskoman

-så enkelt är det!

Har jag godis hemma, så kan jag låta bli det i en dag, kanske två dagar, men sen - bara MÅSTE jag äta det, och då slukar jag oftast allt i ett svep

Bättre så, säger tandläkarna, än att småäta. Är det?

Socker är ett farligt gift. Minst lika farligt som alkohol och andra droger, säger en del. Jag kan gömma godis för min man, ett riktigt missbrukarbeteende... Men för det mesta är jag stark när jag handlar, låter bli att köpa godis. För jag VILL ju inte snaska...

Men ibland, för ofta, kan jag bara inte stå emot...

Chokladdragerade nötter, mmmmmmmmmm........

Här sitter dom och snaskar i sig påskgodis!