Den långa långa kalla vintern (som inte är slut än) är ju egentligen inte lämpad för levande varelser! Efter det eviga mörkret blinkar man förvånat mot en tveksam vårsol och känner sig helt urlakad. Vårtrötthet, är det inte så det kallas?

Pojkarna känner det också...

 På bilden ovan av Tamya ser man tydligt att det inte finns några tänder i alpackans överkäke, bara en hård kant. Tänderna växer hela tiden, så när man klipper ullen i maj så putsar man också av tänderna!

Det tar sig, det tar sig  (sa mordbrännar´n..)