Den långa långa kalla vintern (som inte är slut än) är ju egentligen inte lämpad för levande varelser! Efter det eviga mörkret blinkar man förvånat mot en tveksam vårsol och känner sig helt urlakad. Vårtrötthet, är det inte så det kallas?

Pojkarna känner det också...

 På bilden ovan av Tamya ser man tydligt att det inte finns några tänder i alpackans överkäke, bara en hård kant. Tänderna växer hela tiden, så när man klipper ullen i maj så putsar man också av tänderna!

Det tar sig, det tar sig  (sa mordbrännar´n..)

- under senvintern har ju prinsarna envisats med att lägga 1-6 högar inne i stallet varje natt. Jag har mockat ut på morgonen, vill INTE att toan flyttas in!

Men nu när det är varmare ute så verkar det ha återgått till den "vanliga ordningen", nu går de till sin toalettplats. Kan jag dra en lättnadens suck?

     FÖRLÅT mig pojkar, att jag publicerar så ofina bilder av er!

MINA ALPACKAPRINSAR!!!!!

Att vistas bland dem, prata med dem, klappa dem, få smeka dem, fodra dem. Allt är en lisa för själen!

  My i sin ständiga position "kolla in matte". Skuggan i framkant är Qatay som vill vara närmast i bild... ha ha