Nere i hagen ligger en ensam och övergiven hästlekboll. Den saknar Nyponros och Meya som brukade sparka hejvilt på den. Varje gång jag ser den där bollen snörps hjärtat ihop litet grand....

 

Ann-Britt

9 juni 2010 13:39

Så fina bilder du lagt ut både på växter och hästar.
Du får ut och sparka lite själv på bollen. Kanske att hästarna hänger på då.

http://www.gustavsborgpre.bloggplatsen.se

 

Blossa

9 juni 2010 18:10

Tror du ger uttryck för vad dom egentligen känner - dom som är så himla fascinerade av det stundande sydafrikaevenemanget: Varje gång dom ser en boll på en gräsmatta snörps dom ihop en smula. Skönt sen när nån springer fram och kickar till eländet. Det var vackert uttryckt i alla fall. Bättre än vad alla sportreportrar tillsammans lyckas få ihop under ett helt VM!

 

Ylle

9 juni 2010 18:31

Bra tips, Ann-Britt! Ska prova att sparka litet nu. När jag gjorde det med mina ponnyflickor så hängde de alltid på..
Tack Blossa! Fast mitt hjärtesnörp har ju med allt annat än fotboll att göra, mer med saknad, efter de som brukade leka med bollen förstås!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Stina

9 juni 2010 21:00

Fick en liten klump i halsen av det här inlägget ... dom saknas dig !

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

Ylle

10 juni 2010 07:58

Ja Stina, de saknas mig alldeles förfärligt mycket!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 

Tervaleijona

10 juni 2010 08:26

Vhiskur har aldrig varit intresserad av bollar antar jag? För han är inte rädd för dem va?

 

Ylle

10 juni 2010 13:58

Nix, Vhiskur har aldrig visat nåt intresse för bollar av något slag. Och rädd för dem är han inte. Bara likgiltig.

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...