Förr i tiden trodde jag att mina hästar bara kunde trivas bäst hos mig. Det tror jag inte längre. Det senaste året har jag satt personligt rekord i att skiljas från hästar som jag älskat, för att jag velat deras bästa.

Och då pratar jag inte om att avliva, utan om att sälja till ett nytt, förhoppningsvis bättre hem.

Jag tycker inte att man ska hänga fast vid djur som uppenbart lider, av sentimentala skäl. Att inte kunna ta sitt ansvar som djurägare och se till att djuret får sluta sitt liv på ett värdigt sätt, det tycker jag är fegt. Men när är det dags?

Jag tror att man som medveten djurägare rätt så väl märker när det ÄR dags. I många fall säger djuret till, genom sitt sätt att vara och genom att förändras från en pigg och levnadsglad häst (eller hund eller katt eller vilket djur som helst) Sen är det nog så att många människor väljer att blunda med ena ögat, för de VILL helt enkelt inte att det ska vara dags.

Sen finns det andra som avlivar sina djur på alltför lätta skäl. Det går kanske inte att tävla längre, och då är hästen "värdelös". Fast den kanske hade kunnat få ett gott liv om den fick leva mer naturligt (att tävla är ju mestadels inte HÄSTENS VAL menar jag, utan människans...)

Gode Gud, om Du finns, hjälp mig att avgöra när det är dags! 

 

Stina

23 mars 2010 19:43

Jag tror nog att du är just en sådan människa som ser när det är dags. Inga förhastade beslut utan genomtänkta och rätta beslut har jag sett hittills !

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

My

23 mars 2010 21:42

Urscha... Det är aldrig kul att skiljas från den/dom man bryr sig mest. Varse sig det är människor eller djur. Tyvärr har jag gjort det förut (sålt) men bara en jag ångrar mig så fruktansvärt över men det går inte att göra ogjort! Gå på magkänslan, den brukar vara rätt!

http://www.stuterijewa.se

 

Izza

23 mars 2010 23:34

Djupt och klokt inlägg idag. Det krävs inte så lite styrka att fatta beslutet Även om man vet att det är dags..
Kram

 

Magda

24 mars 2010 00:53

Ja..vem vet svaren på de frågorna?
Som svar på ngt inlägg för ett tag sedan ang.tips...har en släkting (som jag konstigt nog träffar glest mellan åren trots närma avstånd?!) som sysslar med islänningar och har väldigt gott rykte om sig/ har en bra "häst-hand". Kanske hon har ngt du söker i sällskapsväg eller kan medla vidare? Karins hemsida: www.vastraby.com

http://www.descarada-de-fenix.blogspot.com

 

Gitte

24 mars 2010 09:57

Ja svårt är det. Sol verkar iallafall mycket gladare nu när hon får gå ut. Ger kraftfoder med extra protein och olja. Och håller tummarna. Jag misstänker att vårt hö är av låg kvalitet i år. Tycker även att de normalt sett lättfödda ponnypojkarna på gården börjar se rätt magra ut. Stallägaren tog höet väldigt sent i somras. Han är så rädd att hästarna ska få fång. Och Freya - ja det är nog dags att skicka henne till större flock med lekkamrater. Snart...

http://www.nissebus.bloggagratis.se

 

Aramis - En dressyrblogg

24 mars 2010 14:14

Du är så klok Ylle! Jag är övertygad om att du märker när det är dags! Tröstkramar från skåne

http://aramise.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...