Den lille hundpojken är en riktig charmör! Knappt har han tiggt till sig pussar av vackra Viva, så slänger han sig i famnen på grannpudelflickan Mynta och gosar med henne i timmar....

 Deras lek ser ibland väldigt våldsam ut, massor med tänder, men det är tyst och ingen av dem piper ett dugg. Trots att Theo oftast ligger under henne...

  När de blivit trötta på att springa och att brottas så ligger de stilla och bara munhuggs...

  - och efter all lek måste man förstås dricka vatten, i denna hetta! 

Theo upptäckte grannens fina höns igår. "Samma färg som mig!", utropade han.

Hur skulle det vara med en liten sallad till lunch?

Det är inte bara hundar som tar det lugnt i hettan...

Igår ringde min veterinär helt oväntat. "jag är i närheten, ska jag komma så vi klarar av de där vaccinationerna?" Det säger man inte nej till, men halv panik drabbade mig, jag måste få in prinsarna i fållan INNAN hon dyker upp. Ner, kalla på dem, det var inte mattid, men i full galopp kom de, in i fållan, på med grimmorna, allt inom två minuter! Ni må tro att matten var stolt över sina duktiga prinsar! Även vaccinationen klarade de av hur duktigt som helst. Inte ett enda hummande!

Theo har träffat sina favoriter, jaktlabbarna Viva och Bubblan.

Viva tar det lugnt, det är ju semester!

"Snälla Viva, kan jag få en puss?"

- och nya gullungen Dimma, Bubblans valp,  är hur charmig som helst!

Det händer inte mycket här på bloggen. Borrelian tar musten ur mig. På gensyn, som Liv brukar skriva! Tills vidare får ni njuta av Theo som tar det lugnt i hettan. MYCKET hett är det........

Efter vansinnesdåden i Norge kan man grubbla litet över en av människans lägsta känslor = hämnden. Att förstå och förlåta känns inte riktigt på sin plats här.

Men hjälper det att hämnas? Uppväger det förlusten man gjort? Givetvis inte. Att sänka sig till en galnings nivå gör ju inte saken bättre. Öga för öga, tand för tand. Den där småfete flinande blonde norrmannen skulle behöva dö minst 70 gånger om då.

Dock - jag kan verkligen förstå de som vill doppa honom i tjära och fjädrar och låta honom dras ihjäl på mitten av fyra vilda hästar... Vad han gjort kan aldrig förlåtas. Inte heller förstås. Jag tänker mycket på hur anhöriga och vänner till offren mår idag. Och de som överlevde massakern. Orkar de leva vidare?

- har jag drabbats av galopperande Borrelia! Från fästingbettet i fredags utvecklades en maffig röd svullen platta på maggen... i morse mätte den ca 15 cm i diameter,(näää, ni får inte se nån bild!)  kliade infernaliskt och hela kroppen kändes som vid influensa.. dags att uppsöka doktorn!

Läkaren baxnade vid åsynen av min klumpiga streaptease, fast ännu mer när han fick syn på FÄLTET, ramlade nästan av stolen och skrev prompt ut en hästkur antibiotika...

Känns litet lealöst idag.