Efter vansinnesdåden i Norge kan man grubbla litet över en av människans lägsta känslor = hämnden. Att förstå och förlåta känns inte riktigt på sin plats här.

Men hjälper det att hämnas? Uppväger det förlusten man gjort? Givetvis inte. Att sänka sig till en galnings nivå gör ju inte saken bättre. Öga för öga, tand för tand. Den där småfete flinande blonde norrmannen skulle behöva dö minst 70 gånger om då.

Dock - jag kan verkligen förstå de som vill doppa honom i tjära och fjädrar och låta honom dras ihjäl på mitten av fyra vilda hästar... Vad han gjort kan aldrig förlåtas. Inte heller förstås. Jag tänker mycket på hur anhöriga och vänner till offren mår idag. Och de som överlevde massakern. Orkar de leva vidare?

 

kicki

29 juli 2011 23:14

håller med dig...
hat när bara mer hat men det är ju som sagt svårt att låta bli att önska en plågsam tillvaro för den här idioten....

http://kaa.bloggplatsen.se

 

Stina

30 juli 2011 06:38

Jag förstår hämndkänslorna i det här fallet även om jag inte riktigt tycker om dom!

http://billiejean.bloggplatsen.se

 

Ann

1 augusti 2011 23:54

Kloka ord... även om jag i princip är emot hämnd så kan jag ibland ändå förstå orden hämnden är ljuv... även om man som du säger inte ska sänka sig till en galnings nivå.

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...