Vad ni är fantastiska!
Ni kämpar med era hästar, hältor och olyckor, snuvor och eksem... outtröttliga! Ni tränar och motiverar, hästar som hundar.
Allt i positiv anda!
Egna krämpor, krånglande ryggar, elaka snuvor, sprickor i knogar och värk i huvudet...
Djurfolk är ett segt släkte! Den som inte själv varit med har nog svårt att förstå. Oron. Tiden man lägger ner. Viljan att lära sig förstå sitt djur. Ödmjukheten, fascinationen över att få bli buren av ett så stort och starkt djur som en häst. Att en hund vill vara en till lags, bara för att. Utan tvång, utan dominans. Av egen fri vilja. Lyckan när allt stämmer. Det är helt extraordinary fantastic!!!!!
Viveca
6 september 2011 11:06
Åh, tack Ylle! Tack även för inspiration. Allt det du nämner kan du verkligen ta åt dig av själv. Sedan är det ju så med djuren att man får tillbaka allt hundrafalt. Ju mer man kämpar och ju mer tålamodet prövas desto mer fantastisk är känslan när man gör ett framsteg tillsammans och just att man når ett samarbete. Att vara en diktator och på det sättet få en häst eller hund eller Alpacka "lydig" kanske kan fungera men ett samarbete är det inte och själv skulle jag inte känna ett uns stolthet över sådana "framsteg".
http://perasperaadstra.bloggplatsen.se
Kicki
6 september 2011 20:36
så är det! Det hör väl till att man måste vara seg,stryktålig och tålmodig för att syssla med djur! är man inte det får man nog hålla sig till rosor och frimärkssamlande ;)
http://kaa.bloggplatsen.se
Gitte
7 september 2011 10:19
Ett visst mått av galenskap hjälper nog också :) Eller är det schackspelarna och tv-tittarna som är galna kanske? Fast bonusen enligt forskningen är att man blir lyckligare och lever längre. Trots hältor, snuvor och annat. Man håller sig ju mest utomhus och i trivsamt sällskap.
http://www.nissebus.bloggagratis.se
Ann
8 september 2011 07:29
Det var bra skrivet! :)
Men är det bara jag som emellanåt funderat på varför jag inte har en guldfisk isället? ;)
Tex igår när vi sprutade pencillin och när vi var klara, tappade nålen... jag letade i timmar för att sedan ge upp och han fick sova kvar i den box han stod i när jag letade.
Men visst är det som du skriver, alldeles otroligt fantastiskt för det mesta! :)
http://annrosdahl.bloggplatsen.se
Alpackaprinsarnas blogg
8 september 2011 09:49
Gissa varför jag har alpackor nu istället för hästar? Inte helt obekymrat det heller, men....