Russflickan Celina är så rar och mjuk i sitt sätt. Hon litar till 100% på kompisen Vhiskur. Lyfter så fint på benen när jag ber henne att få kratsa hovarna. Det här blir bra!

Söt är hon också!

Idag var vi till snälla tant Veterinären för tandstensborttagning. Lille Hund blev av med en framtand till... inte den första tyvärr. Han var duktig som vanligt, trots alla sprutor och sedering. Han är verkligen värd minst ett bokmärke som belöning! Men det blir ett tuggben istället, när munnen läkt (imorgon)...

Är jag inte världens sötaste pudel??? Det tycker i alla fall min matte...

Herrskapet är något trött efter gårdagens utsvävningar och orgier...

Efter sex dygn i ensamt majestät för Vhiskur, var det dags för sällskapsdamen Celina att komma hit. För Dig som till äventyrs tror att hästar GLÖMMER sina kompisar, så kan jag berätta att så inte är fallet! De båda träffades vintern 07-08, men kände ögonblickligen igen varandra. Eftersom de gillade varandra då, så började hälsningarna med pussar, som snart övergick till kyssar...

Vhiskur tyckte att Celina var det vackraste han sett och blev störtkär på nytt. Men den här gången hade han henne ensam i hagen!

Kärleksfulla nafsningar, Celina hade ingenting alls emot dem...

Efter en timme av heta kyssar hade min gamle valack förvandlats till en viril hingst!!!

Matte trodde inte sina ögon!

Mmmmmmm, vad hon luktar gott!!

Som tur var betar de litet grand mellan kärleksstunderna...

Litet trösterikt för oss gamla kärringar är det att det behövdes "en mogen kvinna" (läs: moget sto) för att locka fram passionen hos gubben. I nästan tre år har Vhiskur haft långbenta, vackra små ston hos sig, Nyponros som var så brunstig att hon backade in i huvudet på honom med lyft svans, men han bara föste iväg henne vänligt och sa liksom "sluta nu, fåntratt"  Inte en min av åtrå har de tre ponnyflickorna lockat fram, men Celina.....   

Celina är ett renrasigt Lojstaruss, 15 år gammalt, har haft ett nästan sjukligt nära förhållande med sin 10-årige son Charad, men idag hade hon glömt honom fullständigt tror jag! 

Meya har mailat från Norge att hon mår bra, var litet trött efter den långa resan men vilade ut i nybäddad box. De första dagarna har hon fått nosa på sina nya kompisar innan ihopsläppet, och både hon och de andra var väldigt nyfikna på varandra...

Här träffar hon en av de norska ponnyflickorna: