Det här med eco, miljömedvetnade och klimatsmart är sannerligen inget nytt! Under hela vår uppväxt var vi omgivna av sparsamma föräldrar som diskade plastpåsar för återanvändning, noggrant vek ihop presentpapper för användande vid nästa födelsedagsfirande, lappade kläder och sockor så länge de höll ihop...

Bil åkte man inte i onödan trots att vi hade en, skulle vi barn bort på kalas, ta oss till stallet (över en mil bort) eller iväg och handla så var det bara till att cykla eller ta till apostlahästarna. Regn eller kyla spelade ingen roll! Aldrig kan jag komma ihåg att vi blev skjutsade nånstans?

Idag åker de flesta barn limousine (nåja, här överdriver jag något, det är väl mest vanlig bil som gäller) om de så bara ska någon km bort till en kompis. Att ta sig själv verkar vara en glömd konst. Buss får man väl inte åka ensam förrän man uppnått myndig ålder?

Maten åkte in och ut på bordet tills ALLT var uppätet. (Är det därför jag avskyr rester så mycket idag???) Men vi var inte någon särskilt fattig familj, inte rika heller. Ingen av våra föräldrar söp upp pengarna, jag kan knappt minnas att det fanns något starkare än svagdricka (ha ha-obs vitsen!) på bordet därhemma.

När mamma gick bort så var det ett evigt plockade av allt hon sparat, tomma kartonger (bra att ha), presentsnören prydligt ihoplindade (bra att ha) gamla tyglappar som framkallade starka barndomsminnen (Titta - min gamla badrock!) och efter pappa fanns det t o m rostiga, böjda gamla spikar (bra att ha) och kalsonger som var så konstfullt stoppade att jag idag ångrar att jag inte gjorde det jag spontant tänkt göra: behöll ett par för att rama in dem, de var ett riktigt konsthantverk!

Pappa var väl den som var mest "ekonomisk" i sitt sätt, det var ett evigt förföljande av oss när vi lämnat ett rum (Har Du släckt lampan nu???)  Jag tyckte att hans tjat var jobbigt, men vad har hänt tror ni? Jo, jag har blivit likadan själv! Springer runt och släcker lampor, skriver listor över elförbrukningen och glädjer mig när den gått ner något. Dock avskyr jag som sagt gamla matrester och även i övrigt har jag väl avvikit något från den utstakade klimatsmart-vägen.

Lappar mina älsklingsjeans är dock något jag ägnar mig åt. Jag nänns bara inte att kasta dem! Så de får leva kvar i min ägo så länge de inte faller i bitar. Kanske var det inte så dumt att ha dessa förebilder, idag är det ju viktigare än någonsin att inte slösa med våra gemensamma resurser....

-ser jag inläggen från exakt ett år sedan, känner av entusiasmen jag kände inför de vackra ponnyflickorna, föga anade jag då vad som komma skulle... - avsked efter avsked...

Och min blogg heter ju PONNYFLICKORNAS BLOGG, det verkar helt fel idag, men jag har ingen lust att byta namn, det är ju etablerat, så det får vara som det är! 

Här sitter man på en sten och väntar. Men inga pudelflickor kommer förbi...

Jag får väl knalla ner och hämta dem då....   "nu står jag vid Din grind igen.." (Ulf Lundell)

Hmmm, ingen pudelflicka i trädgården heller... då får man knacka på då. Jädrans dörrvred att sitta högt!

Till sist kom de äntligen ut! Och då ville de bara vara med på foto och skymde mig!

Vissla visade sig på styva linan och dansade ett slag..

Medans Tindra nöjde sig med att posera och visa hur fint nyklippt hon var..

Som ni ser så är pudelflickornas matte Veronica en hejare på att klippa!