-ser jag inläggen från exakt ett år sedan, känner av entusiasmen jag kände inför de vackra ponnyflickorna, föga anade jag då vad som komma skulle... - avsked efter avsked...

Och min blogg heter ju PONNYFLICKORNAS BLOGG, det verkar helt fel idag, men jag har ingen lust att byta namn, det är ju etablerat, så det får vara som det är! 

Här sitter man på en sten och väntar. Men inga pudelflickor kommer förbi...

Jag får väl knalla ner och hämta dem då....   "nu står jag vid Din grind igen.." (Ulf Lundell)

Hmmm, ingen pudelflicka i trädgården heller... då får man knacka på då. Jädrans dörrvred att sitta högt!

Till sist kom de äntligen ut! Och då ville de bara vara med på foto och skymde mig!

Vissla visade sig på styva linan och dansade ett slag..

Medans Tindra nöjde sig med att posera och visa hur fint nyklippt hon var..

Som ni ser så är pudelflickornas matte Veronica en hejare på att klippa!

Så här i yra vårtider händer det emellanåt att någon liten fågel flyger in i våra stora vardagsrumsfönster. När man bor mitt skogen så speglar sig ju allt i fönstren och fågeln tror att det är OK att flyga dit, trots att vi hängt alla möjliga saker i fönstret just för att de ska se att det är ett FÖNSTER.

Så efter "DUNS" ligger oftast en liten omtumlad och rätt chockad fågel på altanen. Eftersom fåglar har hög kroppstemperatur och snabb ämnenomsättning så fryser de ihjäl på nolltid, även om det inte är minusgrader ute. Jag tar alltså upp den lilla darrande befjädrade varelsen och lägger in den i mitt fågelsjukhus, ställer in den mörkt och varmt i avskildhet någon timme, och sen är det i 99% av fallen bara att ta ut den, sätta den i handen och be den att flyga....

Med ett "tjillevipp-kvirr" brukar den då flyga iväg upp i nåt träd och det känns lika bra varje gång att ha räddat ett litet liv. Allra bäst skulle det förstås vara om de inte alls flög in i fönstret, men det verkar helt omöjligt att förhindra...

PS - patientavgiften är i alla fall nolltaxa!

Vitsipporna slog ut i år igen! Jag är tacksam ända in i själen, hade ibland svårt att tro på att det någonsin skulle bli vår..

Inte har jag nåt emot byggnader inte! jag glor ju på "En plats på landet" så gott som varje kväll, superfina och ibland rätt sunkiga hus på den engelska landsbygden.  Så här bor jag:

Och här är huset ur en annan vinkel:

Hästarnas tycke håller i sig, men har antagit mer normala proportioner. Tack och lov!

Nu börjar det knoppas och grönska och fåglarna skriker mest hela dygnet... men värmen låter vänta på sig. Vindarna är iskalla..  Nu ska ni inte tro att jag ogillar fågelsång, tvärtom. Men högljudda är de!

Hela vår lilla dal börjar se grön ut.. och hästarna får börja smaka en liten stund i taget.

Den vackraste Nyponrosen av alla skall på lördag delta i sin treårstest därnere i Halland. Jag håller tummar och tår och hoppas att hon får till det, hon har ju visat att hon är en supertalang på det där med att ta sig över hinder....  Och snälla Joanna mailar förstås bilder sen?