Det har regnat i två dygn nu. Visst tål hästar litet regn. Visst ÖVERLEVER de även större regnmängder... men...

Jag är en blöthjärtad hönsmamma och står således inte ut med att se mina gullpussmular stå i plus åtta grader, kraftiga vindbyar och hällande regn, timme efter timme....

Så nattetid blev det boxvila igen. Morgon: regntäcken på! Mitt på dan: regntäcken av och boxvila igen, efter ett par timmars intensivt betande på ny hagdel med massor av bete...   eftersom regntäckena var helt blöta på utsidan så hängdes de in i mitt högt uppskattade, varma pannrum för torkning...  Sena em ut igen, denna gång utsatt för vädrets makter eftersom regntäckena ännu inte torkat. Bete igen. Efter ett par timmars bete fick helt genomblöta hästar komma in. Fleecepyjamaser på. Efter ett par timmar, av med pyjamaserna och nu var alla tre hästarna helt torra. Men det blir till att sova inne i torra boxarna i natt igen.

Det känns ganska skönt att ha tak över huvudet till hästarna, när det är sånt här väder.

Lilla Vendela är alltid full med busminer och funderingar.

Hon gillar att rida, här med russet Diva över bommar.

När regnet öser ner och det fuktiga tränger ända in i hjärtat, kan man tänka sig att livet istället ser ut så här:

Varje morgon får jag komma upp och ligga i mattes säng. När hon stigit upp sover jag kvar där ett par timmar. Allra bäst gillar jag att ligga med mitt huvud på kudden! Så här!

   -mumsar på betet.  Men som sagt, bara ett par timmar på morgonkvisten och ett par timmar på em. Jag är mycket försiktig med betesinvänjningen. Hästarnas magar är känsliga.

  - blir ponnyflickorna när jag öppnar ner til betet!

Han är e. Twyford My Man och u. Ekbäckens Saga.

På utställningen i lördags fick han 9:a på traven. Välförtjänt!

Nattens Ariel, welsh av cobtyp (far Ekbäckens Savoy, u. Vallad Ida) har utvecklats mycket sedan förra året och är nu väldigt fin.

Hade hon visats för premiering i år så hade det säkert blivit diplom!