När jag hade hoppat färdigt - var jag litet skrytsam nyss?? - så fick jag stå i den jättelika boxen ett tag igen. Matte skulle hjälpa till med de andra hästarna som skulle tränas, och sen skulle det snattras och drickas kaffe förstås. Ja, mig gick det ingen nöd på, den snygge killen stod fortfarande kvar i boxen bredvid och flörtade litet lätt med mig.

Han sa att han var islänning och hette Vhiskur och att han egentligen bodde på samma ställe som oss och snart skulle flytta hem, och då Du, tillade han, och blinkade.....   oj, det var nästan så att jag rodnade.....

Ja, efter några varv så hade jag ju fattat galoppen, liksom, och så här vackert såg det ut när jag svävade över hindret. ÖÖÖh, nästa gång får ni allt sätta upp ett RIKTIGT hinder va??

Och nu var det visst meningen att man skulle HOPPA över de här bommarna? Sån tur att vi små welsh mountains har så lätt för oss! Lätt som en plätt, som pannkakan sa!

Ja, Du ser väl vem som jobbar mest? Marika där bakom mig förstås!

Ja, så leddes jag in på den jättelika ridbanan, där tanterna hade byggt upp en rundbana med stolpar och band, och så låg det en massa bommar på marken. Matte vägledde mig, man skulle bara knalla över dem... så här....

Cinnamon: Idag var det dags för min första utflykt till "löshoppningsklubben". Nu har jag ju lasttränat en del, så det var inget större ståhej, jag går bara rakt upp i transporten. Jag var litet orolig över att lämna min lilla kompis Nyponros hemma ensam, men matte försäkrade mig att hon var instängd i sin box med massor av hösilage och vatten, så....

Matte sa att jag uppförde mig som en ängel, och det är klart, jag ÄR ju duktig....

Väl framme i Byggets stall klampade jag självsäkert in och blev installerad i en box. Bredvid mig ställde matte in en tjusig kille, han pussade mig genom gallret och jag blev allt litet till mig. "IIIIiiiiiiiiiiiiiii......." skrek jag. En sån snygging!

Våran matte säger att det är fasligt vad många hästar som är magra nuförtiden. Självklart ska en häst inte heller vara för fet, men...

Men att det skulle vara ett nytt IDEAL att hästarna ser ut som uppdragna vinthundar, det är hon helt emot. Frågan är om folk tycker att det är snyggt, eller om de är för snåla för att fodra ordentligt, eller om det bara är ren och skär okunskap?

Speciellt gäller det här robustraser, som normalt ska vara litet bitiga i kroppen. En häst kan inte sätta muskler om den inte får nog med mat.

Man ska med ett lätt tryck kunna kunna revbenen, men de får absolut inte SYNAS! Om man ser revben, höftleder och ev även ryggraden tydligt, då är hästen på svältgränsen. Så det så!

Nyponros: På förekommen anledning har matte bett oss att berätta att hon inte har för vana att aga sina hästar.....

Hennes vanliga pedagogik är positiv förstärkning, det innebär att hon berömmer oss för allt som vi gör rätt och diskret överser med när vi gör fel. Hon säger att det ankommer på Människan ifråga att göra sitt budskap så tydligt så att vi hästar förstår det.. ja ibland kan de allt vara litet otydliga, de där tvåbeningarna!

Men - hon hävdar också bestämt att om vi gör FÖRBJUDNA SAKER som att bita eller slå när hon håller på med oss, då blir det ögonblicklig och eftertrycklig smisk! Under förutsättning att hon hinner reagera på den där första sekunden, sen säger hon att det är för sent, för vi måste veta VARFÖR hon reagerar. Hon säger att man måste studera oss hästar och se hur vi behandlar varandra och försöka efterlikna den snabba reaktionen vi ger. Och när hon menar smisk så menar hon att slå till med handen, inte några piskor eller såna där eländiga saker. Pisken är inte för bestraffning, säger hon, den ska föreställa min förlängda ARM och vara en HJÄLP när vi arbetar.

Hon säger också att om vi inte blir uppfostrade med fast och kärleksfull hand, så kan vi bli helt odrägliga senare i livet. För att vi tror att vi kan behandla tvåbeningarna precis hur som helst. Ja, hon har ju faktiskt helt rätt!

Cinnamon: Matte säger att hon håller på att bli tokig på alla rapporter som säger att det ena eller det andra man äter är farligt respektive nyttigt. Så har det länge varit inom människonäringen, ibland SKA man äta ägg, ibland är det livsfarligt etc etc

De senaste åren har man bedrivit rätt mycket forskning även kring vårt foder och allt människorna stoppar i oss i bästa välmening. Gamla sanningar ställs på huvudet! Mineraler sägs kunna orsaka sandkolik om de är i gammal hederlig grusliknande form. Vitlök SKULLE hästarna äta av många olika nyttiga anledningar, sen sa någon forskningsrapport att det kunde försämre blodvärdena på oss. Betfor var förr ansett som bra tillskott, bl a för fodersmältningen, nu säger många att det mest är ett farligt sockertillskott. Hösilage kan orsaka botulism men höet blir lätt dammigt och kan ge oss allergi och i värsta fall kvickdrag. Man säger att hästar ska äta ofta, men sen säger man å andra sidan att det får då inte vara för SMÅ portioner, för då får vi magsår! Och vi som inte ska ha så mycket totalt kan ju inte få det uppdelat i alltför små portioner då.

Gräs är det nyttigaste vi kan äta, det är liksom ursprungsfödan, men det får inte vara för mycket, för då kan vi få fång. Så släpper människorna oss på nedbetade områden för att de tror att det är bättre, men si där växer det upp NYTT spätt gräs som kan vara farligare än det utvuxna, riktigt långa! Och vi får ABSOLUT inte äta gräset om det är kallt under morgontimmarna, då innehåller det farliga sockerarter (fångrisk igen!) men om vi går på bete då, vem ska hålla oss borta från gräset? Hur man än vänder sig har man rumpan bak.... Och en sak som redan mattes bondefarfar konstaterade, var att en häst kan livnära sig på enbart hö men inte enbart spannmål.

Kanske ska matte inte läsa så många vetenskapliga rapporter?