Va?  Hon igen! Jag trodde inte mina ögon när jag såg bilen svepa in och Mathilda kliva ut. Skulle hon greja med mina tänder igen? *fnys*

Men hon kände bara lätt med fingrarna och sa att hålen efter vargtänderna läkt så fint. Sen fick jag en spruta, potu... bopu... botulism hette den. Man är ju litet misstänksam, efter dessa tandbehandlingar och mängder med sprutor, men det gick fort idag. Och inte blev jag groggy heller! *fnys*

I förmiddags kom veterinären Mathilda. Jag fick min tredje och sista botulismspruta. Piece of cake! Jag lyfte inte ens på ögonbrynet!

Mathilda säger att jag är vacker som en dröm. Hon är en särdeles vettig människa, hon. Snäll är hon också, klappar mig alltid så mjukt.

I morse skulle matte lastträna Monni som vanligt. Hon kallar mig för Rosie och Cinnamon för Monni, för det är lättare att kalla på oss då, säger hon. Men den här gången hade matte BILEN framför transporten! Och satte igång den och åkte med min KOMPIS ett varv runt gräsplanen. HJÄLP! Jag trodde att hon skulle köra iväg med henne, och skrek för full hals och sprang... men matte stannade bilen sen och lastade ur. Tack och lov. Jag blev riktigt rädd, vill inte att hon ska åka iväg! Jag vill ju inte bli LÄMNAD ENSAM! Förstår inte matte det?