Jag är mycket förtjust i mina alpackapojkar. Aldrig hade jag anat att jag skulle falla så för dem! Dessa stolta djur med sin stora integritet, sitt absoluta behov av flocken och sin uppenbara avsky mot att bli berörda. Att umgås med dem kräver fingertoppskänsla och stort tålamod. För att inte tala om tid. Är man stressad på något sätt så kan man glömma alla former av träning och närhet.

Nu har jag haft turen att få träna finkänsligt uppförande med mina nerviga islandsgossar. Där gällde det att fråga artigt om medverkan istället för att, så vanligt inom hästvärlden, befalla.

Stjärngossen Tamya 

Vilkestarke Qatay har genom sin entusiasm för klickerträningen kommit ljusår på väg i vår relation. Nu är han och jag ute på promenad varje dag! Han tycker att det är väldigt spännande och travar med vid min sida som en liten hund.

My, mitt hjärtas pojk, är också han mycket duktig vid träningen och låter sig masseras och klappas och verkar t o m uppskatta beröringen och kontakten. När jag än är i hagen så har jag hans kärleksfulla blick stadigt fästad på mig...

Alltid alltid!

De tre vackra alpackaprinsarna lär mig varje dag hur viktigt det är att stanna upp i nuet, att andas lugnt, att bara VARA...  helt avspänd men ändå fokuserad. Mindfulness i praktiken. Kan det bli bättre?