Mellan gamla och nya stalldelen uppstod ett utrymme, där det strax byggdes ett förråd för halmen. Golvet är där ganska högt, för att undvika markfukt. Jag är tvungen att använda halm som strömedel eftersom jag inte har gjutet golv i stallen.

Men å andra sidan är det nyttigt för hästarna att alltid ha tillgång till stråfoder att tugga på.

Meya smiter in i bilden förstås...

När vi (läs min man) byggde stallet (97) ägde vi inte marken. Därför byggde han ett nedmonteringsbart stall i moduler och det lades på impregnerade syllar med stampat jordgolv. I botten har vi cirka en decimeter singel för dränering.

Eftersom taket är plåt, blev det besvärande med all kondens. Vi lade därför efteråt in ett innertak av frigolit. Det isolerar också bra mot sommarhettan. Byggplyfan nedtill i boxarna är mycket praktisk eftersom den är tålig och lätt att tvätta av. Under den geniala lösningen med saloondörr har vi fäst kallrasskydd av rätt tjock plast, det gör att ingen häst lätt glider under dörren. Det finns också möjlighet att nedtill lägga i 1-3 brädor tvärsöver. Dessa lyfts lätt bort när man öppnar saloondörren och förvandlar boxarna till ett lösdriftsstall....

Det gamla stallet delades av i två delar, den större delen isolerades och där blev det sadelkammare (uppvärmd). I den yttre, kalla delen, har jag foderförråd och diverse.  Observera takfönstret som gör sadelkammaren ljus - och på sommaren - tyvärr för varm...

Mycket hästprylar - jag???

Flera stycken har frågat litet mer kring mitt stall. Därför tänkte jag presentera en del fakta och bilder här. Till att börja med en översiktsbild av stallet framifrån och bakifrån.

Det har byggts till i etapper. Vi startade med en byggnad på 2x3 meter, då hade jag en islänning och en shetlandsponny. Ganske snart visade det sig alldeles för litet, och då byggde min käre hussnickare till en länga om 6 - 3 meter, vilket kan bli lösdriftsstall med två dörrar eller 2 fullstora boxar, när man skjuter för mellanväggen av typ saloondörr.

-just nu är den här vinröd-gula saken, som pryder sin plats!

De här ponnyflickorna är bara helt fantastiska!

När jag ropar på dem så kommer de ALLTID i full fart, trots att det finns bete. Matte kan bli tårögd för mindre! Sen trängs de båda vid dörren till skötselboxen. "Ta mig, ta mig!!!"

Där nere i hagen ser ni Vhiskur som inte har fullt så bråttom. Han vill veta att det lönar sig att knalla upp, annars stannar han lika gärna där nere....

Bilden togs av broder Magnus, en rackare att vara stadig på handen, för det är högsta telet (150 mm)1