Igår skulle det visst bli den sista varma dagen på ett tag, så jag beslutade mig för att bada Meya.

Mig veterligen har hon aldrig badat, hon har däremot tyckt att vattenstrålen som blir när jag fyller på drickakaret varit rätt läskig...

Sagt och gjort. Duschade försiktigt en bit ifrån. Meya uppvisade ren och skär fasa. VAD är detta? Med rullande ögon studsade hon hit och dit och ville inte alls vara med. Det gick inte att närma sig med vattnet.

"Det här går nog inte..." suckade jag för mig själv. Men så ryckte jag upp mig och sa (ja, jag talar mycket med mig själv!) -"Det finns inget som heter DET GÅR INTE, det är bara tid och tålamod och vänlighet som hjälper.."

Efter en liten stund blev hon ändå nyfiken, eftersom jag stod en bit ifrån och spolade och inte låtsades om henne. Hon kom fram och ville prova vattnet med mulen. Så lekte vi ett tag,  jag provade liksom i förbigående att spola litet på ena hoven, och vips - på ungefär fem minuter förvandlades hon från en eldsprutande skräckslagen drake till en njutande vattennymf!

Sen var det grönt ljus, jag schamponerade och sköljde, och Meya stod som en staty hela tiden! Den här lilla ponnyflickan gör mig stum av förvåning, hon är så KLOK, förstår snabbt vad som är farligt eller inte.

Det känns som en sådan förmån att få ha ponnyflickorna så här från början av deras liv. Med en trygg föltid och rätt handhavande från stoägarna, så är det nu mitt ansvar att fortsätta bygga på deras självförtroende och tillit till människor. Vilken ära! Jag hoppas att jag alltid klarar att leva upp till det ansvaret!    

Nedan ser ni hur GLAD Meya blev när hon var nybadad och fick springa på gräsbanan för att torka.

 

EXZENTRIC

2 juni 2009 11:13

Superfina flickan! Hon kommer bli nästa unghästchampion i familjen. Kanske redan på lördag? Tumskruvna är åtdragna även för henne.

 

Gitte

2 juni 2009 13:22

Hm. Har du gjort dylika övningar med Sveipur. Han springer så fort jag tar fram en slang. Svamp ska vi inte tala om. Funderar på ett bad inför Stormurs tävling - risken är väl att han bara - om jag får honom att stå stilla tillräckligt länge för att bli blöt - rulla sig i lera och bli lortigare än innan... Tips?

http://www.nissebus.bloggagratis.se

 

AK

2 juni 2009 13:41

Hon är såå fin den lilla ponnyn!

http://bacillen.wordpress.com

 

V

2 juni 2009 14:18

Meya är så bedårande! Vilken tur jag har som får träffa henne "in person" lite nu och då. Det ska bli spännande att se vad ett "proffs" tycker om henne på Ljusterö på lördag.

 

ylle

2 juni 2009 14:57

Nåja, hold your horses, Marie!
Men visst är hon fin, *me like*
Gitte, skojar Du? Duscha Sveipur?

 

Johanna

2 juni 2009 16:09

Oj! Hon börjar bli stora damen nu! Vad fin hon är där hon galopperar fram på gräset! Är det hennes tur på söndag? Spännande! Håller tummarna då med, men kanske inte lika mycket som för Nyponros... *haha*

 

ylle

2 juni 2009 19:26

Johanna, aja dej, måste hålla tummarna lika mycket för Meya ju! Ja, hon ska på utställning på lördag. Det ska tydligen regna här från torsdag natt - t v Det ser vi inte fram emot!

 

Johanna

3 juni 2009 12:05

Okey då. Jag lovar! :-) Men då MÅSTE du höra av dig den dagen du vill att någon av dina supersöta små hästar ska flytta till en hästgalen liten tjej med en welshtokig mamma i Örebro istället! Jag vet att den dagen aldrig kommer att komma... men drömma kan man väl få göra ibland? :-)

 

ylle

3 juni 2009 12:27

Ja DRÖM på Du! Men som sagt, man kan aldrig veta..... livet är oförutsägbart!

 

Joanna

3 juni 2009 19:26

"Johanna"
Annars kan du ju tinga ett helsykon till Meya!
MVH (Meyas uppfödare)

 

Ann-Louise

6 juni 2009 11:06

Härligt Ylle! Vad är väl bättre än en klok och stabil ponny. Hon är fantastisk. Lycka till idag!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började kännas väldigt inaktuellt att kalla sig "ponnyflickornas blogg", så nu har vi bytt adress till http://Alpackaprinsarnasblogg.bloggplatsen.se   Nytt år och nya tag, välkomna till nya bloggadressen! ...

I stormen Elin ramlade en björk ner över vår elledning. Turligt nog blev vi inte utan ström, men ledningen hängde nära marken och elstolpen lutade betänkligt, staget hade dragits upp ur marken.       Jag felanmälde på em och nästa morgon sto...

När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte... Theo önskar My Gott Nytt!    ...

Det blev inget gott slut igår. Några galningar i närheten smällde av ett hundratals bomber före och efter midnatt... Det var en klar och kall natt och därför hördes alla ljud otroligt väl. Jag vakade stundtals nere hos alpackaprinsarna, men som tur v...

Så mycket snurrar runt i huvudet på mig, nuförtiden när allt egentligen har lugnat ner sig så till den grad. Kanske är det just då man får tiden att tänka?  När det gamla året lider mot sitt slut kan man ju alltid hoppas på det nya, även om Mayafol...