Det var skönt tyckte prinsarna att bli av med all ull. För när solen gassade och det var 26 plus blev de bra varma därunder!  Igår njöt de för fullt i gräset...

Det kändes ju litet onödigt att det skulle bli stormvindar just nu, men - det blev insektsfritt, och luften var ljummen...

Jag måste tacka de suveräna uppfödarna Sarah och Fredrik Mannheimer för all deras hjälp, som igår med klippningen! Hur skulle jag klara mig utan dem? Även lilla Junia förtjänar ett stort tack. hon vet precis hur allt ska gå till och har ett enormt intresse för alpackorna och ett naturligt handlag.

Det här med klippningen av prinsarna har jag gått och haft litet ångest inför...  Att man lägger dem på ett bord och surrar fast benen, djur som är så känsliga för att bli berörda...   Men trots att det SER brutalt ut, så var det mycket lindrigare än vad jag föreställt mig.

   Qatay hade högljudda synpunkter på hela proceduren men var inte speciellt nervös ändå..

  Tamya var lugn som en filbunke..  Här ser man en liten del av den fina ullen som Fredrik så skickligt klippte av. Junia var en fullfjädrad medarbetare trots sina unga år!

   Visst ser det rätt läskigt ut!  My är ju en nervig kille, så han slapp ha grimma på sig och matte stod mesta tiden vid huvudet och lugnade honom.  När alpackan är fixerad så här så är den mycket lugnare än om man skulle försöka klippa den på annat vis. Det går relativt fort,  skulle alpackan ha kvar sin tjocka ull under heta sommardagar så skulle den nog få värmeslag.

Man tror knappt att det är sant, när prinsarna klippts blev det inte mycket kvar av dem!

Tamya före:

Tamya efter:

Qatay före:

Qatay efter:

  Visst ser han ut som en av dansarna i Fame?

Och slutligen, My före:

- och efter.....

  Snart är det klippdax!

  Qatay och My myser i den vackert gula hagen. Vem sa att maskrosor var fula!!!

  Med risk att tråka ut er så vill jag berätta att jag träffat ytterligare två små snälla hundkompisar!

Först ut var Pepi, affenpincher, pytteliten!  (foto  Hermine Keller)

Och sen kom Tim, phalene, inte heller han särskilt stor....

     Tim är då en glad prick som gärna poserar för min matte fotografen!

Och i väntan på fler kompisbesök så klättrar jag upp och ner från min stubbe!

Häromkvällen rådde en tät dimma över alpackahagen. Mitt favoritfotoväder! Ner med kameran förstås. Så här såg det ut: