Meya har mailat från Norge att hon mår bra, var litet trött efter den långa resan men vilade ut i nybäddad box. De första dagarna har hon fått nosa på sina nya kompisar innan ihopsläppet, och både hon och de andra var väldigt nyfikna på varandra...

Här träffar hon en av de norska ponnyflickorna:

I morgon är det dags. Lilla Meya åker till Norge. Givetvis är det många motstridiga känslor som härjar i mig, lessenhet och sorg; nu skiljs jag från den sista ponnyflickan, men samtidigt glädje och förväntningar på det nya liv som jag hoppas att Meya ska få, med glada kompisar och en kärleksfull matte som kommer att fortsätta att ställa ut och kanske låta henne få egna små föl så småningom....

Veterinärbesiktningen idag gick hon igenom med flygande fanfarer, både titt i munnen, lyssnande på hjärta och lungor och en temp i rumpan bemötte Meya med upphöjt lugn. Därefter fick de komma ner i den del av grundhagen där det växer några enstaka grässtrån..

Glädjen är stor över den lilla ynnesten...

Och Vhiskur, ja han kan han också..

Hon har fått träffa snyggingen Jack Frost. Enligt nya matten Joanna var Nyponros överförtjust. Tror jag det. Hon ägnade ju timmar åt att försöka förföra stackars trögfattade valacken Vhiskur här hemma!

Bilderna är från exakt två år sedan. Vackrare ungflicka får man leta efter.

Och för Dig som inte följt bloggen kan jag visa hur det såg ut när Nyponros och Cinnamon bodde här...

Du kanske förstår att det gav mig anledning att grubbla...

Lika otrevligt otålig som Meya kan vara när jag ignorerar henne eller helt enkelt inte har tid med henne, lika änglalikt gosig blir hon när man ägnar henne tid.

Idag skulle jag tvätta hennes svans, åtmonstone DEN kan ju vara ren när hon ska flytta, och då är hon så duktig och står blick stilla och bara njuter av att bli pysslad med.

Ska åka med Meya nästa vecka, en rätt lång sträcka blir det. Närmare 40 mil. Känns både bra och dåligt. Ni som har hästar ni älskar förstår min kluvenhet. I tisdags blev båda verkade och igår avmaskade. Det gäller att vara fin och fräsch när man kommer till sitt nya hem.

Vad Vhiskur tycker vet jag inte. Det visar sig. Han vet ju ingenting än!  

Nu är det klart! Meya skall flytta till Norge! Hon kommer att få exakt en sådan tillvaro som jag önskat för henne: massor av små kompisar av samma ras och med likadant leklynne, en kärleksfull omvårdnad av en ägare som är intresserad av utställning och avel....

På sätt och vis känns det förstås oerhört sorgligt, men ändå så helt rätt. När jag ser Meya galoppera omkring ensam i hagen för att göra av med sin unghästenergi, ja då kan jag tycka att det är helt fel för henne att bo här med gamle Vhiskurgubben.

För hans del hoppas jag få en äldre dam som inackorderingssällskap över sommaren i första hand. Platsen är ledig, hugade spekulanter kan höra av sig. Omsorgsfull vård kan utlovas, bete (reglerat) av bästa kvalitet!

Här en bild från Joanna, Cinnamon med sin förstfödda, en liten dotter som förmodligen skall heta Nemos Vackra...  både mor och dotter är till salu, se bloggen    "Nyponros och Cinnamon" nere till höger på länklistan....

Visst ser Cinnamon ut som den lyckliga modern?

Eller kanske som "VAD är nu det där?? Är den MIN??" 

Hästarna njuter av solen och att kunna strosa ner i hagen till sin skogskulle...