Nu väger jag hela 2 kg!

Mina dumma människor har hittat på att göra ett stängsel runt min lekplats ute.

  De säger att "det är för ditt eget bästa..."  och menar att det inte är nyttigt för mig att krypa under altanerna och hitta kattbajs eller smyga bort till fågelbordet och äta gamla solrosfröskal. Men jag tror att det mest är för att de inte orkar vrida halsarna ur led för att försöka hålla reda på mig!

  Favorit är fortfarande åsnan, som jag dödar omsorgsfullt gång efter gång...

  Men tuggpinnar är också kul!

  När jag kutat runt som en galning i en halvtimme så vilar jag mig i stjärnkorgen. En borste genom pälsen vore inte helt fel!

  Eller sitter på en sten och väntar........

Nya favvoleksaken är utan tvivel åsnan som snälla Agneta presentade! Den bärs runt i full fart, dödas och gosas med....

  I det vackra sommarvädret är det skönt att bada. Matte har ställt ut en badbalja åt mig, men den är något för liten.....

Theo får allt finna sig i att bli flitigt fotograferad! Här bild från idag.

Min första festkväll blev kall och blåsig. Grannarna samlades som vanligt, men tji brasa blev det. Istället litet party i lusthuset.  Det mest eldfängda var grannens hår..

  Jag gick från famn till famn... rätt kul...

  Men när det blev dags att grilla korv fick jag stanna inne. "För kallt ute för dej!" sa matte.

  Med tuggben och skyddsväst var det ganska gemytligt därinne...

  Fast alpackaprinsarna undrade förstås vad i all världen som stod på....

Nu har Theo träffat sin första främmande hund, grannpudelvalpen (!) Krusmynta. Mynta är ett halvår och mellanpudel. Mycket vacker. Hon är väldigt intensiv, och först var Theo litet avvaktande...  de fick träffas med galler mellan sig. (kolla killens ledsna svansföring!)

Men efter en stund åkte lilla svansen upp i vädret igen!

Att sitta bakom galler är inget roligt, tyckte Theo, men man måste vänja sig...'

- hade vi tänkt oss en silverpudel denna gång, just för att inte kunna jämföra färgmässigt, men Theo blev ju ändå helt RÄTT!

jag tror att vi fått oss en liten apportör, i alla fall bär han gärna pinnar och saker...

Men är det inte Sammie? Nej THEO...  så lika de är! Inte bara till färgen, utan också i uttrycket i blicken. Om man tror på självavandring, så kunde det ju vara Sammie som kommit tillbaka till oss?

Efter en del velande har vi beslutat oss för namnet Theo, det lär betyda "Gudagåva".

Han kommer från en liten familjeuppfödning här i Roslagen. Inga guldbelönade föräldrar, men fantastiskt vänliga och trevliga hundar, vi fick träffa både mor och far och äldre helsyskon. Eftersom vi inte är intresserade av utställning så var det inte stammen vi tittade efter, utan individen. Och en sån kärleksfull uppfödare var nog det som avgjorde! (Plus det att husse äntligen hade ändrat sig när det gällde att skaffa valp, och då gällde det att slå till snabbt...)