Cafébesöket gjorde lille hunden helt utmattad. Här vilar han ut i hussen knä med en svalkande handduk på maggen!

Åsnan är fortfarande leksaksfavorit Nr 1 för Theo! Den bärs runt och får däng mest hela dagarna...  men den ser ju glad ut ändå!

Igår var det dags att besöka stadens hundcafé. Det var extra livligt där, för tidningen Härliga Hund skulle komma och göra reportage. Duktiga Josefin var med som valpstöd. Theo är jätteduktig att gå i koppel nu!

Snälla caféägarinnan Yvonne bjöd alla hundar på godis - uppskattat!

Theo var för liten för att blanda sig med den stora massan, men han fick smaka hundkex i Josefins knä.

På caféet hade Hermine Keller ställt ut sina fina skulpturer! De gjorde sig väl där på listen.

När vi kört hem Hermine lekte Theo en stund med Pepi och Bella, Hermines hundar.

- och han hittade också en spännande boll...

Idag skulle jag försöka klippa Theos nos...  tjohooo vad lätt det var då! (inte)   Han blev halvt hysterisk, slingrade sig som en ål och ville absolut inte vara med om detta. Han t o m bet till med sina små vassa krokodiltänder! Aj aj aj!

Beslöt att det inte var någon idé att försöka tvinga honom, istället har jag listigt smugit mig till några små klipp när han legat och slappat i mitt knä. Klumpigt av mig att inte vänja honom vid klipparen gradvis *tänkte inte på det* - den ena jag har och som jag använde nu är sladdlös och tämligen tystgående. Nåja, med tålamod så ska det väl gå det också. Tills vidare får han  se litet hackad ut!

                                  Resultatet, so far....

  Ute är han så energisk, så ofta blir fotona så här!

Efter en stunds tumult med mjukisåsnan så ligger han gärna och slappar i husses fåtölj! Snygga färgkontraster!

Kommer en liten rapport från mig, Theo!

                                      Visst står jag fint!

Min matte har retats med mig och ömsom kallat mig Pip-Larsson, ömsom Kiss-Nisse.. men jag växer på mig och blir allt duktigare på att hålla inne kisset tills det är lämpligt att ja,- kissa, ute liksom!

Jag har dubblat min vikt från 1,2 till numera 2,4 musklade små kilon! Jag är en ohyggligt pigg och glad valp och husse o matte har stundtals sett rätt hålögda ut. Matte säger att hon inte har något minne av att det var så här jobbigt att ha en valp, men det beror nog på att det var husse som hade mesta jobbet när förre vovven Sammie var valp! De uppskattar inte heller när jag biter dem i fingrar, tår och näsor, men mina små tänder kliar ju så förskräckligt. Matte säger att hon inte vill bli en FY-människa och försöker alltid avleda mina attacker med en leksak eller tuggben, och det tackar jag för!

Jag är i alla fall en hejare på att gå i koppel, biter inte alls i sele eller koppel. Nää vadå, jag VILL gå ut och gå, så när jag får på selen sitter jag som ett tänt ljus. Man vill ju inte riskera promenaden!

Idag träffade jag de krympta alpackaprinsarna igen, och jag VILL ju leka med dem! Men det får jag inte, säger matte, för det kan vara farligt. Vadå farligt? De ser ju så snälla ut!

                                       Jag får en puss av My

                         Även Tamya kommer och tittar nyfiket på mig

                                Snälla, SLÄPP IN MIG I HAGEN!!!!!

  Med risk att tråka ut er så vill jag berätta att jag träffat ytterligare två små snälla hundkompisar!

Först ut var Pepi, affenpincher, pytteliten!  (foto  Hermine Keller)

Och sen kom Tim, phalene, inte heller han särskilt stor....

     Tim är då en glad prick som gärna poserar för min matte fotografen!

Och i väntan på fler kompisbesök så klättrar jag upp och ner från min stubbe!

Eftersom Theo är så pytteliten och så ung, är det viktigt att han får träffa små och mycket snälla hundar. Häromdagen mötte han Mannheimers papillon Frans, och de båda klickade direkt...  lekte så att gräset yrde!

Efter det litet misslyckade mötet med den alltför energiska sexmånaders valpen Mynta, tyckte vi att det vore bra om Theo fick möta en lugn och snäll äldre hund. Dvärgschnauzern Curry ställde upp.

  Hon är så genomsnäll och var helt ointresserad av Theo, vilket var en bra kontrast.

  Trots enträgna upprop ville hon tyvärr inte alls leka. Det kan vara så med äldre damer, f´låt - tikar...

  Medan Theo intresserat travade runt henne, låtsades hon vara mer intresserad av nåt annat. Kanske mattens godis? Men ett mycket nyttigt hundmöte var det!